Jhenny

Det backar tillbaka då och då i formen. I helgen kunde jag öppna bildörren med armen men inte idag. Kunde heller inte hålla mjölpaketet utan smärta. 

Ska till sjukgymnasten på fredag så får ställa mina frågor då. 

Låg i soffan på altanen och läste en lång stund på eftermiddagen.  När jag läser så stänger jag av omvärlden. Vet inte hur många gånger jag åkt för långt med buss eller tunnelbana för att jag läst. Eller fått hjärtkramp när någon ropat högt nära mig bär jag inte hört dom de första gångerna de ropat. Lever mig helt in i det jag läser. Läser jag en bra bok då är jag där. Idag var jag i Forks. Ni som vet ni vet vad Forks gör med en. Och att man måste välja sida. Eller kan man vara på båda? 

Min bästa vän lade upp en så fin text som var riktad till mig idag. Blev så glad. Behöver verkligen peppen just nu. 

Det kan jag leva med. Så skönt att bli av med dessa stora vadderade plåster. 

Molnigt idag och kvavt. Ska inte regna enligt värderappen. Funderar på att byta långpromenaden till ett träningspass istället.

Inget dåligt med promenader men börjar bli tradigt nu. 

Ska också lägga sista touchen på ett av mina projekt som sen är redo att tejpas. 

Fantastiska syréner på tomtgränsen..doftar ljuvligt. 

Idag har vi haft ett litet fika bara jag och Nathanael då M är på match med Nathanaels fotbollslag (N har tagit en tillfällig paus från fotbollen). Fick en lagom uppvaktning imorse. 

Kanonväder. Tog en promenad fram och tillbaka till Spånga. Varmt men skönt.Suttit och läst i solen och grejat lite med små projekt. Jag längtar tills armen klarar större projekt. Jag blir ivrig. Får ont vid överansträngning. Försöker ta det lugnare men det är svårt. 

Imorgon ska jag på sårkontroll. Jag hoppas få slippa omläggningen då. 

Lukas och Nathanael 2008 ❤

Han som knappt överlevde sina första dygn i livet. 

Lugn, tålmodig, mammig och alldeles underbar.

Älskad och oerhört saknad. Lukas ❤ 

Solen är framme. Härligt. Det ska vara fint väder i helgen. 

Insåg att det är lite drygt en månad kvar till semestern. Herregud. Var tar tiden vägen? 

Hela maj har rusat förbi.

 

Äntligen. Skön känsla. 

Idag skulle hon ha fyllt 17 år.

Vår knasiga, bossiga, energiska men alldeles underbara Skrubben. Egen födelsedag då brorsorna föddes 7 timmar senare. 

Ingen plogade snö som henne

Älskad och saknad.

Vem har skvallrat? Haha.

En lunch hos Anette blev 3.5 timme. Hade inte setts på ett tag.

Myste med delar av hennes gäng. Av 7 så kom 5 fram. Jag hade givetvis med mig lite lockelser. 

Fick säga hejdå till Banjo som ska somna in på lördag. Han är sjuk och blir stressad av medicineringen. Han är dessutom gammal. 

Sorgligt. Förstår helt klart Anette. Det är inte lätt. Banjo kommer att bli katt nr 28 som begravs ute på landet i källsmora. Vi grävde ut förra året och har gjort plats för alla hennes 8 så det är förberett för gänget i framtiden. 

Roligt idag var att Jimmy var framme. Det är lite 50 50 med honom.

Märks att jag inte socialiserat på länge utanför familjen. Helt slut. 🤣

Banjo längst bak, Jimmy och Bjarne

Sitter i soffan. Tittar upp på er. 

Känns bra att ha er där. Ni är nära. 

Men varför ska du envisas med att hänga snett Lukas? Det retar din petiga matte. Jag har gett upp nu. Du får väl hänga som du vill. 

Kanske en påminnelse att allt inte behöver vara tipptopp. 

Vaknade av ljudet från ösregn flera gånger i natt. 

Förmiddagen har bestått av lite gott och blandat. Nyfixade naglar och dokumentär bland annat. 

Funderar på att dra på mig regnstället för en promenad. Det finns inga dåliga kläder bara...

Rörligheten i armen är lite bättre. Vissa rörelser ömmar och vissa gör så galet ont. Men nu kan jag göra små rörelser som inte känns. Så det verkar gå i rätt riktning. 

Ska göra det rörelser som gör riktigt ont enligt sjukgymnasten men inte trycka på för mycket. 

Antar att jag inte ska sola då, iaf inte axlarna för några axelögon vill jag inte ha 🤣

Tog en längre promenad idag. Längs bällstaåns smalare del. 

Hästar, fruktträd i fullblom, syrener som doftar ljuvligt, änder, gullvivor, tulpaner, människor som precis som jag gick och tittade på allt fint, ja listan kan bli lång.. 

Fint är det. Älskar sköna maj. 

Lite temat på helgen. Promenader, blommor och tegelstensläsning. 

Hon började gå igenom det lika omläggningsmaterialen men jag  fick avbryta henne och säga att om det är något jag kan så är det omläggnignsmaterial. Hon förstod rätt snabbt att jag jobbar inom vården.

I eftermiddag är det uppföljningssamtal på utv samtalet vi hade i våras med Nathanaels klassmentor i skolan. Ska bli roligt att höra var han står nu. Jag vet att han har jobbat bort minst 3 betygsvarningar som han drog på sig pga sin skoltrötthet. 

I övrigt så var helgen lite slö. En riktig slapparhelg. Men det är välbehövligt ibland. 

Och ja, jag kollade på eurovision men frustration. 🤣

På torsdag ska jag till Anette och hennes kattgäng. Fika lite och förhoppningsvis få klappa nån av katterna. Hugo iallafall, han kommer alltid fram. Hoppas på att Jimmy vågar sig fram. Det är lite varannan  gång. Har fått klappa honom ett par gånger. Jimmy är infångad på vår tomt (precis som Bullen, Lufsen och Mackan). 

Ska bli skönt att komma iväg och göra nåt och träffa en levande själ som inte ingår i min familjebild. 

Haft fika för M idag. Det är väl typ det som gjorts. Och lite städning. Efter hällregnet så kom solen. Satt i soffan på altanen en lång stund med solen i ansiktet. Så skönt. 

Eurovision ikväll. Vet inte om jag ska titta. Förr var det en av årets höjdpunkter för mig. Sen tappade jag intresset någonstans med årens lopp. Det är ju så många bidrag som knappt borde få kallas musik. Det var bättre kvalitet i låtskrivandet förr. Nu kan man uppträda med vad som helst, låta hur som helst bara du har en bra show. 

Vi får se. Kanske kollar resultaten iallafall. 

Är inte jätteförtjust i Sveriges bidrag heller. Då är halva känslan borta när man inte tror på sitt lands bidrag. 

Jag ska fortsätta 2 veckor till med träningsprogrammet som jag fick av kirurgen sedan  uppföljningsmöte och eventuellt bygga på med andra övningar i rörlighet. Det är endast fokus på rörlighet första 4-6 veckorna. Sedan kommer styrkerehab. 

Var på närakuten direkt efter. För att kolla min omläggning. Det har svidit och igår hade jag feber. De blev arga på min vårdcentral som har brist på resurser och skickar många av sina patienter till närakuten av den anledningen. Inte första gången man suttit där i timmar för att vårdcentralen haft slut på tider. Förstår att de reagerar och går på knäna. Det är så klart inte personalens fel på vårdcentralen. Det ligger högre upp. Dagens vård i ett nötskal. Resursbrist och långa väntetider. 

Jag fick komma in eftersom  jag hade feber igår. Fick hjälp snabbt. Snabbsänka såg bra ut och omläggningen  som jag hade på hade jag inte behövt ha kvar mer än ett par dagar. Såren såg fina ut men hade hudreaktioner efter tejpen som suttit så länge. Fick endast stripes över stygnen och sedan en "OK-stämpel" som sköterskan sa. 

Jag såg dom där dockorna i tomtens verkstad som de visar på julafton. De som får ok stämpel av tomten.  🤣

Tagit medicinerna nu så ska vila och se om febern går ner. 

Så typiskt. Kändes hyfsat bra iförmiddags. 

Sådana här trafikskyltar borde det finnas fler av. Älskar dom. Båda sedda på Öland. 

Fick en fråga om vad en komfortkudde innebär så här kommer enklaste svaret i bild. 

Jättebra för ryggproblem, knäproblem, armproblem, nackproblem,  oro i sömnen, graviditet, stöd m.m.

Funkade även så bra för mig i bilen till och från Öland i förra veckan när jag var helt nyopererad. Så den funkar alltså även i sittande ställning. 

Lite mer "kalas" till helgen. 

Tänk att han var 22 när vi lärde känna varandra. Time flies. 🙂

2017 kalmar , 2008 bromsten, 2017 Åland Mariehamn,  2019 egypten

2020 england, 2020 lagunen , 2019 egypten, 2008 Borgholm 

 

Så när solen lyser och det går att vara ute mer så går dagarna mycket snabbare och dessutom känner jag mig mycket piggare. 

Det här första veckorna innan det läkt kommer få vara som det är. Men sen tänker jag använda tiden till sånt som jag normalt lägger på "senare högen". Göra klart projekt (de som jag klarar av såklart) samt lite annat. 

Träffa min bästa vän ska jag göra också. Inte setts sedan september. Hon är den enda jag känner som jobbar natt och har möjlighet att ses på dagtid mitt i veckorna. Saknar henne massor.

Idag har det gått en vecka sedan min operation. 

Det har varit en vecka som gått som en berg och dalbana. Upp och ner och tvära svängar. 

Men jag är så tacksam och stolt över mig själv att jag faktiskt beslutade mig för att göra detta. Det var inte givet alls i början att jag skulle det. 

Att jag pågrund av pandemin var tvungen att göra detta helt ensam är också en bedrift i sig med tanke på min narkosskräck.

Detta var min första narkos. Som en släkting till mig skrev på facebook efter min operation "visst var det skumt att bli sövd?". Han uttryckte det som jag inte själv kunde omfamna. Skumt var ordet.

Personalen var helt superb från att jag kom dit som ett stelt blekt spöke på tidiga morgonen tills jag lämnade om möjligt ännu blekare strax efter lunch. 

Fick direkt komma in och byta om till sjukhuskläder. Hann inte ens sätta mig ner i väntrummet efter det förrän jag blev kallad till en säng. Där fick jag en rad olika breakdowns mellan besöken av sköterskor, kirurgen och narkospersonalen. Fick en kopp (jag lovar att den var stor) full med tabletter. Kortison,alvedon, oxynorm, mediciner mot illamående och antibiotika. Fick svälja ner dessa mängder med minimalt med vatten. Jag är superkänslig mot biverkningar så jag hann tänka  en hel del lustiga tankar om dessa piller under min timme ensam i den där sängen. 

Sköterskan misslyckades att sätta infarten i handen på mig och i armvecket. Jag var för spänd. "försök att slappna av lite" bad hon med snäll röst. Jo tjena. Det gick ju störtbra, eller inte. Fick ligga med värmeflaska och de fick byta sköterska innan det fungerade. Då var jag stucken 4 gånger. Är fortfarande grönblå över handrygggen. LÄkaren kom och berättade om de två alternativa ingrepp som han skulle utföra. Alternativ 1 och 2. Alternativ 2 var ett större ingrepp där de skulle klippa upp hela bicepsenan och fästa om den. Min ångest blev inte mindre efter hans besök. 

Efter en lång en och en halv timme med att bara stirra i taket med mina egna ångesttankar så kom narkospersonalen och hämtade mig. Blockerad mentalt av stress. Behövde plötlsigt akut kissa från ingenstans och så sa jag "så länge ni lovar att jag vaknar igen så är det lugnt" 

"det kam jag lova att du kommer att göra för vi gör inte ett halvt jobb här"

Så himla bra personal därinne. Fem kvinnor varav två kommunicerade med mig och lyckades svamla bort mig helt. Plötlsigt utan att direkt ha reggat det så satt jag i operationsstolen och var färdigpreppad. Fick syrgas som jag först vägrade ta för jag trodde de skulle lura mig. Sen mitt i syrgasen ser jag en vit spruta tryckas in i min infart i handen. Det var narkosmedlet fick jag förklarat efter att ha pektat på den. 

"Så det är nu jag ska tänka på nåt trevligt?" 

"ja tänk på en juste strand nånstans eller kanske på en snygg karl där hemma om du har nån" svarade den ena sköterskan med lugn norrländsk dialekt. Jag hann tänka på stugtrappen. Längre än så kom jag inte förrän det var helt svart. 

Många som jag diskuterat min narkosskräck säger att det är så skön sömn och att man drömmer så bra. Jag drömde ingenting. Jag bara flöt runt i totalt mörker. 

Slog upp ögonen och fattade ingenting. Hur kunde jag vara tillbaka i sängen. 

Ser grådimmiga fönster. "regnar det?" frågade jag sköterskan som kikade in innanför draperiet. 

Hon svarade att nej det var soligt och varmt. 

"väckte ni mig?"
"ja de väckte dig inne på operation"

"ja men väckte ni mig nu eller vaknade jag själv?"

"nej vi har inte väckt dig nu"

 

Vilka funderingar. Jag var så förvirrad och något förundrad.

Hade så ont i halsen plötsligt. Var övertygad om att jag blivit förkyld och kände panik inför det. 

Det jag inte visste och inte fått information om var att de skulle köra ner en slang i halsen på mig. 

Den obehagliga informationen fick jag där och då. Blev dock lättad över att jag inte var förkyld. 

Frös så hela jag hoppade. De drog in en värmefläkt under täcket. Då ville jag bara somna om. Det fick jag inte. Då skulle jag dricka massa saft och kvickna till. Blev nästan sur. Sen kom det frukost på en gång. Den fick jag tvinga i mig. Kaffet gick dock ner på stört. Det var magiskt gott. 

De ville ha mig upp snabbt tyckte jag. Direkt efter frukosten skulle jag upp på benen och ut och byta om till mina egna kläder. Det var rena gympasset men det gick. Fick dock inte på mig jackan så fick lägga den på mig som ett täcke väl ute i väntrummet. Där fick jag mera kaffe och 3 olika sprutor i infarten. Mot illamående och två sprutor med kortison. Hann svära i huvudet över det där jäkla kortisonet. Fick sedan vänta ungeär 20 minuter på läkaren. Hann ringa närmast sörjande och meddela min överlevnad. 

Läkaren kom och gick igenom vilken typ av ingrepp han gjort. Han hade inte behövt klippa min sena som såg fin ut. Började må illa när han gick in på detaljer så han bytte ämne och gick igenom det praktiska. 

Det kom en sköterska och tog bort infarten och sen fick jag åka hem. 

Sol och varmt ute. Kände mig konstigt nog jättepigg trots alla medicner jag var fullpumpad med samt precis nyss varit nesövd. 

Blev hämtad vid stadion och åkte direkt till apoteket och hämtade ut mediciner samt handlade lite lättare mat att kunna hantera ensam dagen efter. 

Låg sedan på altanen hela eftemiddagen och försökte sova. Det gick absolut inte. Avverkade några dokumentärer och lite frågesport. Var helt speedad mentalt. Hade lokalbedövning som satt i fram till midnatt. Där blev det jobbigt. 

 

Idag en vecka efter mår jag relativt ok. Har ont och får ont av vissa rörelser i mitt träningsschema men klarar det okej. Nätterna är också relativt ok. Sover med specialkudde såkallad komfortkudde. Med anledning av att jag inte ska kunna vända mig i sömnen till den opererade sidan. 

Har lite problem med på och avklädning, mathantering och lite små saker men klarar dusch och lättare sysslor helt själv. 

På fredag ska jag till sjukgymnasten och på måndag ska jag ta bort stygnen. 

 

 

Uppväckt och mör

Jag avskyr att vara beroende av hjälp. Behöver hjälp med att få på och av tröja, skära maten och sätta upp håret. Lyckades tvätta håret igår med en hand envis som jag är. 

Imorgon blir det läkarbesök med mina följdåkommor. Medicinen biter inte på det och jag lider verkligen. 

Låsningar i nacke och bröstrygg med smärtor genom örat och upp utanpå tinningen. Gör verkligen ont och ingen av läkemedlen jag fått minskar det  

Igår var vi hos mamma och Thomas för att fira Thomas som fyllt 65 år. Fikade och snackade. Linnéas föräldrar var med också. De var trevliga och väldigt lättsamma att få kontakt med. 

Vi var även på några loppisar som ligger nära stugan. Brukar normalt bara vara jag och Eva som åker på loppisar men nu åkte vi alltihop. 

Som en skylt säger som vi har hemma: livet är alltid bättre när jag är på Öland.

Det stämmer. Men det är faktiskt skönt att komma hem den här gången. 

Vi ses ju i början av juli igen kära stugan. 

Mår inte bra efter operationen. De ljusa stunder jag har per dag försöker jag hitta förmågan att njuta av att vara i stugan. 

Hade konstiga symtom igår som skrämde mig och min närhet lite. Avvaktade och det avtog. Har kvar diffusa symtom som kommer och går. 

Det är tufft just nu. Försöker fokusera på att det är tillfälligt. 

Imorse hade jag ett riktigt mental breakdown. Jag var så trött och smärtpåverkad. Helt själv hemma och kunde ingenting.  Grät för att jag inte fick på mig kläderna, för att jag inte hann fram till telefonen när den ringde, för att jag inte lyckades manövrera kaffemaskinen med en hand, för att jag inte kunde vare sig borsta eller sätta upp håret. Ja ni hör. Det är inte likt mig att bli så. Men idag hände det. Kände mig så ynklig och utsatt. 

Lite bättre nu efter medicinerna. Blir dock trött på dom. Brorsan ringde helt pepp och undrade vad vi skulle hitta på för kul planer nere på Öland nu i långhelgen. Jag ville bara lägga på. Inte pga honom i sig utan mer för att han inte kan räkna ihop ett och ett. Kanske inte har ork att hitta på massa saker som loppisrundor, spelkväll och annat just nu. Ska fira på Thomas på lördag som fyllt 65 det kan bli det som man orkar. Eller så vänjer jag mig och piggar på mig och orkar nåt mer. Det får tiden utvisa. Blev dock matt av hans samtal. 

Nu ska jag göra ett nytt försök att få på mig kläder och packa det sista. Allt tar sån tid nu som  enarmad. 

En liten kartbild på delen av det område jag växte upp, viksäng. 

Blå punkt: bodde mellan 1987-1992

Gul punkt: bodde mellan 1992-2004

Röd punkt: min lägenhet när jag flyttade hemifrån 2004 

Svart punkt; pappas lägenhet 1993-2000

Orangea punkter: min mormors olika lägenheter 1982-1997 1997-2013 2013-2017

Lila punkt: mamma och Thomas lägenhet 2005-2018 

Som ni ser var vi alla centrerade. Hade även min moster i samma trappuppgång (gul punkt) i ca 7-8 år. 

Hade dessutom samtliga kompisar i min inre krets på samma område men på rönnbergasidan (ej i bild)

Så viksäng har verkligen spår av minnen. Kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat och jag kommer alltid att tänka på mormor när jag passerar igenom. 

Idag är vi utspridda med vinden. Det är jag nöjd med men hade inte tyckt om det då. Man förändras, får nya perspektiv och nya behov. Idag behöver jag lite avstånd. 

Tänkte skriva om min upplevelse inom kort. 

Fasar för imorgon när jag ska börja röra på armen. Har provat lite ikväll och det känns! 

Ska förmedicinera innan men ändå. 😱

Hoppas få sova inatt. Vill undvika att sova i bilen imorgon eftermiddag. Då får jag svårt att sova imorgon natt. Har dessutom alltid svårt att somna första nätterna borta så vill verkligen vara trött imorgon kväll. 

Duschat med descutan och lagt fram kläder och annat som jag ska ha med mig. Bokat transport och blir hämtad 06:50 imorgon bitti. 

Har även packat inför ölandsresan, varit med Nathanael hos frisören samt 2 olika stopp på apoteket. 

Känner mig trött så jag hoppas kunna sova ok inatt. Är på helspänn inför imorgon. 

Ska snart göra lite smoothie att dricka. Får inte äta efter kl 01 så hoppas att smoothie innan sängdags ska lindra hungern imorgon bitti. 

Skänk mig gärna en tanke imorgon vid 07 45. Jag behöver all pepp jag kan få. 

Illamåendet kommer och går. Det är psykiskt. 

Pga pandemin så får jag lov att åka dit ensam imorgon. Det är nog en bra träning i sig men hade föredragit att få ha någon med mig. 

Usch nej nu ska jag leta skivor innan jag varvar upp för mycket. 

Slumrade i ca 10 minuter. Drömde att jag såg en blek kvinna i vitt nattlinne stående vid min fotände av sängen. Skrek rakt ut. Somnade om och drömde om olika hus från mina verkliga minnen i spökhus versioner. Inte så läskigt men spännande. 

Jag älskar dock läskiga filmer..speciellt sådana med andar och hensökta hus

Idag var det jobbigt. Helt själv hemma. De andra var på träningar och sedan match. När jag blev ensam hemma kom ångesten inför tisdagen. Gjorde klart det jag hade att ordna med hemma och lämnade sen huset. Gick en längre promenad i duggregn. Det gjorde verkligen skillnad. 

Jag är verkligen en person som föredrar sol och värme. Men det är få saker som är så lugnande som doften av regn..framför allt vår/sommarregn. 

Imorgon ska jag packa. Känns inte som att jag kommer vara i form att göra det på tisdag. Ska även åka med Nathanael till frisören efter skolan. Skönt att ha lite att fokusera på. Slippa mala och grubbla. 

Har faktiskt lyckats att hålla mig någorlunda cool under dagen angående operationen. 

Var och handlade lite kläder idag. Behöver ha kläder som är lätta att ta på och av på egen hand den första tiden enligt informationsmailet. 

Nathanael sover hos sin bästa kompis i natt. 

Blev dessert och filmrysare i soffan. 

Hade egentligen andra planer men det var innan jag visste om operationen.. 

Jag hade väntat mig ett brev på posten men blev uppringd på bussen på väg till jobbet. 

På tisdag 7:45 ska jag vara där. 

Jag blev så överaskad då samtalet kom oväntat och plötsligt. Var tvungen att gå av bussen och andas. Köpte lite dricka med fruktjuice. 

kom till jobbet helt speedad. Fick landa en timme. Myste lite med mina tanter och fokuserade på att andas . 

In på vårdplanering. Och jag är så tacksam över min förmåga att ha huvudet kallt när det behövs. Hade fullt fokus på mötet. Väl efter mötet började jag slappna av. Blev helt skakig så blev kvar över 1 timme på fika. 

Så rörd över alla mina fina kollegor som peppade mig och stöttade mig. 

Ångesten kom som vågor under eftermiddagen igår. Under kvällen var jag avstängd. 

Jag är såklart lättad över att ha fätt en tid och att väntan inte blev ännu längre. 

Nog om det för stunden. Der kommer nog bli ett eller fler inlägg om detta innan tisdag. 

Ha en fin helg. 

Känner mig nedbrottad. Smärtan har överhanden om min tillvaro just nu.  

Överkompenserade kropppsdelar har börjat att drabbas. Just nu nacken. Är helt låst i hela nackpartiet och så axeln så klart. Igår fick jag inte på mig tröja över huvudet så fick ta tröja med dragkedja. 

Har så många idéer och tankar nu till projekt och annat. Men 98% av der får vänta.. der går inte just nu. 

Känner mig understimulerad när jag inte får en stund åt mitt skapande. 

Det är som att lägga ett pussel och så saknas sista biten.. 

Idag kommer det bli en väldigt lugn torsdag. 

Varenda rörelse i överkroppen gör ont..

Hoppas kunna ta mig ut och gå. Det rensar huvudet bra. 

Hällregnet och blåsten från Sibirien. Är er december eller  maj? 

Drog på mig regnjackan och gav mig ut ändå. 6km rask takt med ljudbok. Regnet piskade i ansiktet i vissa ritkningar..

Insåg att nästa vecka ska vi till Öland. Åker alltid ner Kristi himmelsfärd. Oftast öppnar vi upp för säsongen då men der gjorde vi i påsk i år. Redan nästa vecka. I min värld var det några veckor kvar. Insåg med det att det är 6 veckor kvar till Nathanael får sommarlov. Vad fel i tiden allt känns. Är det vädret? Går tiden för snabbt eller vad är felet?

Håller på att räkna på hur mycket jag kan vara i tjänst. Jag vill helst kunna vara 20-25% på jobbet utan att vara i omvårdnaden och resten sjukskriven. Tanken var ju att dra igång den planen  efter operationen men nu ser prognosen ut annorlunda. Fick lite ångest av vetskapen att senan eller delar av senan riskerar att gå av.

Och hur många har inte sagt till mig både på jobbet och i privatlivet "varför är du så envis och jobbar? Vem tackar dig sen?" 

Ligger så klart något i det. 

Svaret är nog en blandning mellan arbetslojalitet, rastlöshet, behov av rutiner och envishet med tänket att det bara ska gå. 

Känner mig pigg. 

Axeltejpen känns så där. Nästa vända ska den spännas. Nu är den spänd 30% efter rekommendation. 

Ser dock inte klok ut. Men det är en annan femma det. 

Kommer att åka in till jobbet en vända på torsdag och fredag. Jag är sjukskriven (se inlägg för en vecka sedan) men jag har en planerad vårdplanering på fredag och kommer behöva förbereda lite på torsdag inför den. 

Den morgonen hade jag idag 👍⭐

Fått tagit det väldigt sakta allting idag. Precis allt har fått ta lite extra tid. Frustrerande. 

Har fått axeln tejpad nu med sån där kinesiolgitejp eller vad det heter.

Jag hoppas att det lindrar lite. 

Idag kom det nya solstolarna. Det kommer bli fint uppe på baksidan när det är klart. 

Den har även flutit på utan några större hinder. 

I torsdags var vi här hemma. Umgicks och spelade Mario kart. 

I freedags hade jag lite ensamtid på morgonen med brorsan och Linnéa. Vi passade på att prata om sådant man sällan får chans till då oftast andra är med. Var skönt att lufta det. Det var nog en hel del som föll på plats också. 

Sen var vi in till city när Nathanael kom hem. Åt coronasäker ute lunch i Humlegården med Linneas bror och hans tjej. Promenade runt och tittade på slottet, gamla stan osv. 

Träden i kungsträdgården var magiska. Så vackert. 

På kvällen grillade vi och spelade kortspel på altanen. Många skratt blev det. 

I lördags åkte vi till Västerås. Första stoppet blev viksäng. Promenerade runt hela och visade i vilka lägenheter vi bott, var vi gick i skolan, med mera. Både jag, brorsan och Nathanael tyckte att det kändes konstigt att vara tillbaka fast på olika sätt. Vi gick ner till mälarparken också. De har på pappret gjort fint därnere men i min värld är platsen förstörd. Det är inte mälarparken längre med alla bostadshus de byggt därnere. gick förbi min absoluta favoritplats i hela stan,notudden. Älskar den platsen. 

Vi åkte sen till mormor i minneslunden..satte blommor och bara var en stund. 

Vidare ut mot erikslund. Åt lunch och gick i affärer. 

Brorsan ville gå igenom stan också men fick bli en biltur igenom istället för tiden hade rullat iväg. Stannade på Hälla för att handla ingredienser till middagen. 

Och till det roliga. Man kan vara i stan en hel dag utan att springa in i någon man känner eller känner igen. Men går du in på maxi så är halva bekantskapskretsen från förr där. 

Såg flera gamla klasskompisar och så sprang vi in i våra kusiner och våran morbror. 

Vi har ingen kontakt med vår morbror längre och ingen av oss hade träffat honom sedan mormors begravning 2017. Lite stelt möte. Inte otrevligt men ja stelt. 

Tjejerna (våra kusiner) har vi kontakt med via deras mamma. Så de var här hemma i höstas på Nathanaels kalas senast..

Det roliga är att detta med maxi är ett mönster. Inte första gången och förmodligen inte sista man springer in i folk där. 

Det är på maxi folk är helt enkelt. Haha.  

Övertrötta i bilen hem. Blev massa tok. Skrattade så jag hade ont i magen. 

På kvällen  åt vi tacos och spelade UNO. Humorn spårade lite då alla var rejält trötta så grannarna undrade nog ett tag. 

Det var en trevlig helg med många intryck som gick fort. 

Igår hade jag väldiga problem med axeln så hela dagen var lång och lite motig. Hade även andra halvan av lördagen.