Jhenny

jahapp. Här är vi nu. Ett virus rikare som sänker folk till höger och vänster. 

Hoppas ni gott folk har klarat er helt eller kommit lindrigt undan. 

Det här är något vi sällan skådat, själva omfattningen av det. Det påverkar allt i vår väg och vardag. 

Våra jobbrutiner, hur vi handlar, arbetslöshet, vår förmåga att resa, hur vi umgås etc. 

Vi valde ganska snabbt att umgås skralt med närstående. Vi har senaste två månaderna endast träffat min svärmor Eva utomhus och min del av familjen av vi inte träffat alls av just resskäl och smita så vi har inte setts sedan i julas. 

Vi har avverkat några födelsedagar utan att fira, vi har firat påsk med påsklunch utomhus och vi har dragit in på våra helgrutiner. Istället handlar vi åt svärmor och försöker roa oss bäst vi kan på helgerna. 

Rätt så trist. Men måste ändå säga att Nathanael tagit det hela vädigt bra. 

 

Då kommer då till den stora frågan. Har vi klarat oss från denna smitta?

NEJ. 

Jag, efter att ha bkivit sjuk för tredje gången sedan mitten på mars testades positivt för covid-19 den 23e april. 

Alltså med det menas att jag har covid-19

Marcus var sjuk första vändan som jag var sjuk och då var vi riktigt sjuka och Nathanael var sjuk i 4 dagar under nuvarande vända men de är nu båda friska. 

Hur har detta virus varit då. 

Nu vet jag inte exakt när jag fick denna smitta men första vändan som jag var sjuk (och Marcus) så var vi riktigt sjuka med influensasymtom som hög feber, hosta och ont i hela kroppen. Jag var även extremt ljuskänslig. Andra vändan så var det mer att jag sjuknade om. förmodligen gick jag tillbaka till jobbet för tidigt. Och nu sista vändan. Jag jobbade på långfredagen och hade då jobbat min "hästvecka" med bara en ledig dag på nio dagar. Mådde bra. Gjorde påskbuffe på påasafton som vi åt i trädgården med Eva. PÅ eftermiddagen börjar jag känna av mina luftvägar, kändes som att jag ville harkla mig hela tiden men inget mer än så. På kvällen var jag sjuk. Feber, hosta, och svårt med andningen och helt slut. Fick ett test hem via jobbet och testades positivt 23e april. jag var säker på att det skulle vara negativt då jag vid tillfället hade börjat repa mig men nej så var inte fallet och jag blev oerhört deppig av resultatet. Jag hade redan då börjat få lappsjuka och kände att jag behövs på jobbet. 

Och så såg läget ut ungefär en vecka. Feberfri efter en vecka men andningspåverkan och tröttheten bestod. Och så ser läget ut fortfarnande idag. 

Har för andra gången på en vecka varit till coronamottagning utanför min vårdcentral där de kollar värden och sånt. Sänka och syresättning ser bra ut men de hör att min andning är ansträngd och har en hög puls. Så har nu fått min andra inhalator medicin idag och denna innehåller kortison så nu hoppas jag att denna ska göra susen. Blir extremt påverkad i min andning vid mindre ansträngningar och blir väldigt trött lätt. Har även en hosta som kommer och går. 

Jag är nu snart totalt inne på dag 40+ som sjuk. Inte roligt alls men eftersom jag jobbar med en riskgrupp så är det otroligt viktigt att jag håller mig hemma tills jag blivit av med mina symtom. 

Många i min närhet undrar så klart hur det går och hur man mår och många konstaterar att oj detta slår hårt ekonomiskt med så lång sjukfrånvaro men ärligt talat så har vi klarat oss på betydligt mindre summor under alla mina studieår så det är verkligen inte där problemet ligger för mig. 

det jag lider mest över att tristressen och att man är så låst. Kan inte följa med någonstans (bara utomhus) och jag kan inte ens gå ner och köpa mjölk om den tar slut. Det är också oerhört trist att inte kunna träffa någon utöver familjen och att man inte känner sig som sig själv när orken tryter hela tiden. Ibland blir jag irriterad eller förbannad och kör på ändå trots att kroppen signalerar att det är dags att vila vilket jag såklart får betala för senare under dagen. 

Jag ska inte klaga för mycket för vi har ändå varandra, och jag har lindriga symtom i jämförelse med vad många har fått så det hade helt klart kunnat vara värre. 

Den här pandemin är långt ifrån över och jag lider med alla som förlorat någon de älskar i detta virus eller blivit av med sina jobb. 

alla drabbas vi av detta, smittade eller inte och efterdyningarna kommer vi att få leva med länge.