Jhenny

Scrollde igenom lite gamla inlägg för att kolla vad jag skrev för cirkus ett år sedan. Kom fram till INGENTING. 

Ett inlägg under hela hösten, och jag kan lova att det fanns saker att skriva om då. Märks att jag jobbade mig halvt fördärvad på mitt jobb då. Usch vad mycket jag jobbade, det har jag reflekterat över nu i efterhand. Mådde verkligen inte bra. Nej inga mer sådana monster pass för mig. Åtminstonde inte i den extrema följden som jag hade. Var ju ledig typ 10 dar på hela hösten. galet. 

 

 

Alltså ni vet ju vid detta laget att jag är så superkänslig för förändringar och idag fick jag veta en förändring som inte direkt rör mig men indirekt så blir jag extremt känslig about it. 

 

Min mormor ska flytta! Jaha? tänker ni säkert. 

 

Min mormor är ju my big rock, min stora trygga bas i livet, den som alltid får ner mig på jorden och ner i skorna. 

Hon har i hela mitt liv bott på samma gård, i två olika trappuppgångar men på samma gård så länge jag funnits. 

Känns oerhört mysko att den gården inte kommer att ha någon koppling till oss längre. Jag bodde själv på den gården som liten och när vi flyttade när jag var 8 år så ja då bodde ju mormor fortfarande på gården. Har haft så många olika relationer med folk som bott på denna gården. Och mormor var sist kvar där. Nu kommer den gården eka tomt och inte en enda man känner kommer att bo där längre. Väldigt konstigt då jag haft genom hela livet mitt eget hem, min mormor, vänner, "gårdstanter och farbröder" och tillomed 2 ex pojkvänner på denna gården. 

Kommer eka tomt men jag kommer alltid att minnas alla minnen jag har från den gården. 

Har haft så himla kul där. 

Med vänner, med mormor, med killkompisar, med min katt jag hade när jag var liten och med pappa. 

Jag lärde mig cykla på den gården, jag låg på en parkbänk och tittade på stjärnorna, jag väntade på min pappa, vi lekte krig och affär, jag lärde mig gunga där, jag fotograferades utklädd TILL EN KANIN där för 25 år sen, jag ramlade där, jag skrattade där, jag blev attackerad med "bajs parfym" där, jag lärde mig att hoppa hage och twistband där, jag rastade min katt i min dockvagn där, jag hängde i en viss trapp med gänget i tonåren, jag lekte spökhus med Linda i långa källaren,..ja vad har man INTE gjort där? det är fasen inte mycket. 29 år, varav cirka 25 som jag minns., många minnen, många personer och många platser men på en o samma gård, 

 

första u-gården, evigt ihågkommen!

 

 

Sommaren dröjde sig kvar länge, tacksam tog jag till vara på varenda minut. 

Men imorse så kom hösten med beked. Vilka skyfall! Hua. 

Men än är det grönt ute och det är fortfarande varmt. Men det känns att det går mot mörkare hösttider. Det är ju kolsvart ute vid 19.30! 

 

Men jag har bestämt mig för att välkomna hösten med öppna armar och en varm kofta. Så det så. 

 

Som arbetssökande är det lätt att dra på sig en depression. Som tidigare depressiv personlighet så är det ännu lättare. Kände ett tag att jag var på väg åt det hållet men jag försöker tänka positivt för att aktivt mota bort en påträngande känsla av depression på ingång. 

 

Jag satsar på träning nu när jag har tiden till det. När jag pluggade så intensivt så hann jag aldrig. Min diagnos tvingade mig till studier morgon, middag och kväll och sen resterande lilla tid så var jag mamma. 

 

Sen fick jag arbetestiderna från helvetet. Jobbade 9-18. Åkte hemifrån 7.30 efter att ha lämnat på dagis och kom hem 20.15 varje kväll. Äta, duscha och sova för att sedan gå upp igen. Så träningen föll bort där med. 

 

Nu när jag är hemma och arbetslös så startar jag dagen med träning av olika slag efter att jag lämnat i förskoleklassen. Mitt mål är att gå ner 7 kilo som är kvar till min målvikt. Då stannar jag på 3½ kilo plus än vad jag hade på inskrivningen vid graviditeten. Super. Men mitt mål är inte bara att tappa kilon, det är även att bygga upp en stadigare kondition. 

 

Men inga dieter här inte, störtlöjligt. Det är fullt möjligt att gå ner i vikt med rent bondfurnuft. Alltså motion och en stadig och välbalanserad kost. Dock har jag minskat på kolhydrater nu i början, inte slutat helt bara minskat. 

 

I övrigt rullar det mesta på nu. Förskoleklassen går mycket bättre nu efter att mamma tigern i mig röt i till rektorn att fixa till saker och ting. Bums. Och bums så såg jag genast förbättring. Och vips så fungerar allt plötsligt bättre. Fy så in i bomben vilken lättnad. 

 

Något som däremot är tillbaka på ruta 1 är Lukas. Vi sänkte hans medicinering och så hoppsan hejsan så blev allt värre efter 5 månader! Jag fattar ingenting. Så nu är vi tillbaka till medicinering varje dag. Inget han lider av men mitt "matte hjärta" lider av det. Men just nu jobbar vi på en liten förändring gällande det, mer om det när jag vet mer. 

 

Veckan kommer att bli lite av varje

öronläkaren idag med Nathanael för att ta bort vaxproppar

Imorgon hela dagen ledig då lilleman ska med bästis hem efter plugget. 

Onsdag ska jag tydligen guida ner "plast gubbe" ner i vår husgrund för att plasta om vår krypgrund. Tror han får pallra sig ner själv, jag kan stå vid ingångshålet och bjuda på kaffe typ..

På torsdag kanske det blir lunch i Solna, beror på sällskapet och hennes tillgänglighet samt diverse praktiskt fix. Pust inga roliga grejer. 

Ja det är väl det som står på agendan hittills men av någon anledning så börjar alltid veckan rätt så oplanerad men den slutar alltid med en halvstressad känsla av att ha gjort alldeles för mycket. 

 

Jaja..

 

btw..fick den där typiska "Jhenny goes impulsive" sjukan förra helgen och gick bananas och möblerade om hemma, Hujeda mig vad bra det blev, mycket nöjd med mitt lite plötsliga beslut. 

 

TJING! 

Är så super spänd på att få svar via mail angående en liten grej som är på gång hos oss. 

Inte riktigt vår ursprungsplan men känns väldigt rätt. 

Bara väntar på svar..

 

våga tänka om, våga tänka rätt...