Jhenny

Alltså ni vet ju vid detta laget att jag är så superkänslig för förändringar och idag fick jag veta en förändring som inte direkt rör mig men indirekt så blir jag extremt känslig about it. 

 

Min mormor ska flytta! Jaha? tänker ni säkert. 

 

Min mormor är ju my big rock, min stora trygga bas i livet, den som alltid får ner mig på jorden och ner i skorna. 

Hon har i hela mitt liv bott på samma gård, i två olika trappuppgångar men på samma gård så länge jag funnits. 

Känns oerhört mysko att den gården inte kommer att ha någon koppling till oss längre. Jag bodde själv på den gården som liten och när vi flyttade när jag var 8 år så ja då bodde ju mormor fortfarande på gården. Har haft så många olika relationer med folk som bott på denna gården. Och mormor var sist kvar där. Nu kommer den gården eka tomt och inte en enda man känner kommer att bo där längre. Väldigt konstigt då jag haft genom hela livet mitt eget hem, min mormor, vänner, "gårdstanter och farbröder" och tillomed 2 ex pojkvänner på denna gården. 

Kommer eka tomt men jag kommer alltid att minnas alla minnen jag har från den gården. 

Har haft så himla kul där. 

Med vänner, med mormor, med killkompisar, med min katt jag hade när jag var liten och med pappa. 

Jag lärde mig cykla på den gården, jag låg på en parkbänk och tittade på stjärnorna, jag väntade på min pappa, vi lekte krig och affär, jag lärde mig gunga där, jag fotograferades utklädd TILL EN KANIN där för 25 år sen, jag ramlade där, jag skrattade där, jag blev attackerad med "bajs parfym" där, jag lärde mig att hoppa hage och twistband där, jag rastade min katt i min dockvagn där, jag hängde i en viss trapp med gänget i tonåren, jag lekte spökhus med Linda i långa källaren,..ja vad har man INTE gjort där? det är fasen inte mycket. 29 år, varav cirka 25 som jag minns., många minnen, många personer och många platser men på en o samma gård, 

 

första u-gården, evigt ihågkommen!