Jhenny

Jag har blivit utsatt för flera försök till väskryckning, jag har blivit attackerad av ett tjejgäng, jag har blivit spottad på,, blivit kallad för en hel del grova ord och jag har blivit förföljd av en man hela vägen fram till min port när vi bodde i Sundbyberg från tunnelbanetåget..

Allt detta har varit av yngre personer eller tonåringar. 

Trodde aldrig att jag skulle bli verbalt attackerad av en äldre kvinna.

Men det blev jag idag. Helt oprovocerat när jag var på väg hem från jobbet. Mamma och Nathanael som jag pratade med i telefonen hörde alltihop. 

Kvinnan var i 45-50årsåldern. 

Aldrig ska man sluta att förvånas. 

Den gamla jag hade exploderat. Den nya jag betedde mig som den vuxne person jag är och svarade på ett hyfsat städat sätt. Jag menar något måste man ju markera med att visa att man inte tar skit. 

Hoppas inte att kvinnan har barn. Vilken fin förebild hon skulle vara. Eller inte. 

Ibland är det roligt, spännande, romantiskt och livfullt. Ibland är det brutalt, förvirrande, ångestframkallande och stökigt. 

Ibland båda två under samma natt. 

Sällan jag drömmer rent skräckfyllt och råbrutalt längre som jag gjorde i barndomen och tonåren. Det var fruktansvärt och jag minns många än idag. Helt galna drömmar för ett barnasinne. 

Alla skräckfilmer i tonåren gjorde kanske inte den saken bättre men ja ni vet ju ju klok man är i den åldern. 

Imorse mellan 07-08 drömde jag oerhört tufft. Vaknade med världens ångest. Svårt att skaka av mig känslan. Triggade igång tankar. Försöker vända den trenden nu. 

Idag jätteont. Triggat i form av aktivitet? Nej. Triggar i form av inaktivitet? Nej. Jag fattar inte varför. Idag är det så jobbigt och kan knappt göra något med armen. Jag blir frustrerad och av det även arg. 

Efter frukosten blev jag illamående och helt darrig från ingenstans..Blev tvungen att lägga mig igen. Halvsov till strax efter 11. Känner mig piggare nu men lite underliggande illamående kvar. 

Ska till Ursvik och fika om en stund. Hoppas det släpper av att komma ut i luften. 

Hade en riktigt bra kväll igår efter en dag av många känslor. Så kvällen  blev betydligt bättre än väntat. Och en väldigt kreativ sådan. 

Just pågrund av detta det är en bit av mitt liv som jag skulle behöva gå i terapi för att få hjälp att bearbeta. Verktyg att bemöta den faktiska bilden utan att själv explodera i diverse negativa känslor som dränerar mig på energi.. Det är det enda ogjorda jag har kvar. Jag har bestigit resten av mina berg. Jag har mount Everest ( som en vän till mig döpte det till) kvar. 

Vad pratar jag om tänker ni nu kanske?

Jag pratar om relationen till min biologiska familj. 

Fick upp två fotominnen på mig som 19 och 18 år. Båda är tagna hemma i lägenheten på viksäng. Bodde fortfarande hemma. Flyttade hemifrån cirka 6 månader efter bild 1 är tagen. 

På bild 1 mådde jag ganska bra. Hade en bra sommar och hade börjat få hjälp med mitt mående.. Hade styrt upp saker som kändes fel. Var på rätt väg efter att ha ändrat några fel stigar. 

På bild 2 är jag trött och lite av banan..hoppigt år på det flesta plan..visste inte vad jag ville eller vad jag skulle göra med saker och ting.. flöt med och njöt av de små goda stunderna..Hade ett inre mål. Jag hade en plan. Dock diffus i kanterna. 

Nivån en trött torsdagskväll. 

Men så jäkla sant.. 

Är man som jag som har lätt till känslor så blir det lätt överväldigande. 

Men allt är värt det när man får den kärlek man får från de äldre. Då glömmer man allt annat för en stund. 

Imorgon har jag lite små grejer att ta mig an men inget större. Måste försöka ta det lugnt så handen repar sig efter arbetsskada från i tisdags. 

På lördag kommer mamma och Thomas. De ska sova över till söndag sen åker de tillbaka till Öland och tar med sig Nathanael för sportlov. 

Han blir borta hela veckan. 

Vi ska fira min födelsedag i efterskott så måste klura ut nåt att baka också. 

Ligger I sängen  och försöker rensa huvudet

 Sov så dåligt inatt så behöver sova oavbrutet inatt. Går så där. Musik och tankar. Mår dock bra trots röran i huvudet. 

3 år sedan idag. En väldigt intensiv dag. 

Nathanael bröt armen 8 dagar innan vi skulle till Egypten. Paniken var total. Men vi lyckades få gipsbyte dagen innan avfärd och badgips så resan blev räddad i sista stund. 

Efter 2 veckor med covid tillbaka till den tuffaste veckan på schemat. Och inte nog med det så blev jag med elev hela veckan och denna vecka. Fått en oerhörd vårdtyngd hos en boende som är väldigt slitsam för överkroppen så axlarna har mått mindre bra. Bråk med sjukgymnasten som går att diskutera om hon ens ska arbeta med människor och så toppade vi veckan med en brand. Kan säga att helgen inte var så effektiv. Gjorde de få måsten jag hade sen var det stillestånd i kontor och kropp. Så vansinnigt trött. Den här veckan har varit lugnare med externa händelser. Men tuff då vi dels har den vårdtyngden som jag skrev om ovan samt ett oväntat plötsligt dödsfall. Sånt är jobbigt. Det är definitivt en av baksidorna med det här jobbet. När de dör. 

Min elev är toppen också. Duktig tjej som är helt rookie på området men hon kommer bli en duktig sköterska. 

Nya tag idag. Dagpass på schemat. 

Ledig imorgon för att sen jobba helg. 

En 9årig flicka går på promenad med sin pappa och deras hundar. De blir attackerade av annan hund som var lös. Hunden attackerar samtliga hundar men biter en av dom i benen som flickan håller i famnen. Pappan gör allt för att rädda flickan och sina hundar. Hunden som var i famnen springer i skräck därifrån. Han söks sedan kommande dygn och observeras på flera platser men är vettskrämd och kan inte fångas in..Husse ser honom en sista gång men han springer ifrån husse för hunden är traumatiserad. 

 Id hund gör ett sök och markerar vid en kaj. 

Husse får dagen efter tillåtelse att titta på material från en övervakningskamera. Där ser husse hur hunden går igenom isen nedanför kajen vid 05 tiden på morgonen.  

Hunden drunknar för att en idiot till människa inte har vett nog att hålla sin hund kopplad. 

Flickan med pappa och de överlevande hundarna får ett trauma för livet. 9 år och attackerad av arg hund, hennes hund försvinner och sedan beskedet att han drunknat efter över 1.5 dygn skräckslagen på vift. 

Fy fasen. Hjärtat går sönder. 

Koppla era hundar annars ska ni inga hundar ha

Alldeles förträfflig. 

Precis vad jag behövde.

Är trött efter sjukdom och fotfarande problem med bihålorna men ändå känner jag mig laddad på positiv energi. 

Hoppas den känslan håller i sig. 

7 vecka framför mig. Det vill säga tidiga passen på jobbet hela veckan förutom tisdag då jag jobbar kväll..en ganska tuff vecka men jag föredrar att jobba dag. Kvällar är "my time" då jag är kreativ och hjärnan flödar av diverse idéer och annat så då vill jag gärna vara ledig. Att klockan ringer 05 hela veckan nästan och att det är den fysiskt tyngsta delen av en arbetsdag vilket drabbar min axel är ändå värt det. 

Redo för ny vecka..

Min bästa vän. Lade in en av mina favoritlåtar av ett band som hon verkligen inte gillar men hon vet att jag älskar tillsammans med den här bilden på oss som 7 åringar. Blev väldans rörd. ❤

Blir lite fika med Nathanael när han kommer från skolan. Tyvärr har vi fått flytta på helgens planer pga min covidsvacka förra veckan. 

Men vi kommer att fira lite smått ändå. Fyller inte jämnt men födelsedagar är något vi satsar på i vår familj. 

Jag hade bytt umgänge och brutit i princip helt med mitt barndomsgäng ett tag I livet. 

Egentligen var jag nog förvirrad och ganska otrygg men tyckte att livet var jäkligt spännande. Började umgås med 2 tjejer som jag lärde känna på gymnasiet. 2001 var minst sagt ett stökigt år. Men i kaoset hade jag väldigt roligt men även mina mörkaste perioder. Jag var i slutet av ett väldigt destruktivt on off förhållande, ständigt förföljd och kontrollerad och det var nog startmotorn till att jag gick total bananas med dessa 2 tjejer det året. Vår vänskap dog tyvärr ut pga andra omständigheter som egentligen inte rörde oss och livet gick vidare men jag tänker på det där året ibland. Hell of a ride.