tänk...
Tänk att hösten snart är här och jag har ett barn som börjat i årskurs 7 igår. Vad hände? Jag tycker itne alls att det var längesedan som jag själv började i högstadiet. Det var visserligen det men det känns inte så alls. Om 1.5 månad är man dessutom tonårsförälder. Är det nu som alla säger att det riktiga prövningarna som förälder börjar mån tro eller är det bara nåt man säger?
Så klart individuellt efter personlighet, utvecklingsfas osv men ändå
I min värld är mitt barn ett barn medan min egen bild av mig själv som 13 är något vuxnare.
Visserligen var jag lillgammal, mogen för min ålder och tjejer är ju i det stora hela tidigare i utvecklingen än pojkar. Jag hade ju också en miljö där det pratades med mig som om jag vore äldre och det hade väl också sitt till. Jag kan så här i efterhand tycka att jag inte riktigt fick frihet att tänka och agera som ett barn alla gånger och det är något som jag nu behandlar med stor försiktighet i min egen föräldraroll.
Men hur som så oavsett vad framtiden bär så blir det nog en resa oavsett vilken riktning den tar. För det spelar ingen roll vilken person man är eller hur pass mogen man är. Puberteten går alla igenom, vissa mindre stormigt vissa mer. Får väl hoppas att han brås på sin far på den punkten och inte på mig.
TJING
