Jhenny

Jag kände att det var rätt kväll för ett par bilder på Salvatore bröderna. well inte det djupaste ämne men ack så fint. =)

Ibland kommer man till vägskäl i livet då man måste stanna upp och ta stora avgörande beslut som rör livet på ett eller annat sätt. Ibland är beslutet självklart och ibland inte alls lika självklart. Ibland är beslutet lätt att ta då det grundar på negativa känslor men ibland så finns postiva känslor med i ett negativt beslut och då blir det genast svårare. Senaste åren har jag tagit tre sådana besut.

Jag tog beslutet att inte låta min son träffa sin biologiska morfar alltså min pappa. Ett beslut som jag velade i till en början men sen plötsligt så nej! Jag tog inte beslutet utav egoistiska motiv utan för att skydda min son. Min pappa är redan morfar sedan innan och har inte varit en närvarande sådan och han har heller inte varit någon 100% närvarande pappa så därför tog jag beslutet att skydda mitt barn mot honom och de svek som jag själv blivit utsatt för. Hade jag vetat att min pappa bättrat sig och skulle vara en bättre morfar än vad han var pappa till mig och mina syskon så hade jag bortsett från mina egna erfarenheter och gett min son och min pappa chansen till en kontakt. Tyvärr är så inte fallet så därav mitt beslut. Det är jättetråkigt men beslutet är taget efter vad som är bäst.

Sen har jag även tagit bort min moster ur min sons liv och även ur mitt eget. Min moster som är period alkolist och inte pålitlig för fem öre har svikit mig och övriga familjen så många gånger så det finns inte längre i räknebart antal. Hon har fått så många chanser men sumpat alla och jag har kommit till min personliga gräns som säger att nu räcker det. Jag accepterar inte hur hon beter sig mot min mormor som är mitt allt och mot oss andra. Jag har stått och sett alla mina kusiner samt min bror bli svikna av henne genom allas barndomar och även gått igenom det själv. Det är inget jag vill min son ska gå igenom därför har hon inte längre rätten till en kontakt. Hon har träffat honom ett par gånger hos mormor med mamma som sällskap men hon får inte längre spendera någon som helst tid med honom på egen hand och hon är absolut inte välkommen hem till oss. Jag vet att det i vissas öron låter hårt men jag måste se till mitt barns och mitt eget bästa och då ser beslutet ut som det gör. Jag älskade min moster en gång i tiden och jag har haft mycket roligt med henne i mina dagar. Dessa dagar är över och visst är jag väldigt ledsen över detta men jag har accpeterat det och lämnat det åt vad det är, minnen.

Sista vägskäls beslutet jag tagit senaste åren är när jag tog beslutet att släppa taget om Skrubben. Ett beslut som jag visste länge att jag behövde ta men som tog mig lång tid att faktiskt göra. Jag älskade henne så och ville ha henne kvar och av min kärlek och separationsångest så tänkte jag egoistiskt en lång tid. Jag hade hoppet att det skulle bli bättre trots att jag innerst inne visste att så var inte fallet. "Älskar du någon så släpp den fri" sa en gammal fd vän numer bekant till mig en gång gällande utevistelsen av min andra katt. Det är väl så man måste göra. Men hur tar man beslutet? Jag vet fortfarande inte hur jag tog beslutet. Om det ens var jag. Det var inte jag som bokade tiden för avlivning. Men jag var ju med på det så på nåt sätt så tog jag beslutet. Väl hos veterninären så kändes beslutet bra för hennes skull. Men då kom tanken istället: " hur ska jag kunna gå härifrån och lämna henne?" Det finns nog ingen som helst rimlig logisk mognad för det, man bara måste göra det ändå. Stod länge och tittade på henne och pratade med henne trots att jag visste att hon "rest vidare" och sen bara tog jag steget och gick trots att jag egentligen inte var förmögen till det. Trots min saknad och längtan efter henne så var det rätt beslut att ta. Jag tog det efter vad som var bäst för henne.

Beslut kan vara svåra att ta eller lätta. Det kan vara rätt men ändå kännas svåra.

Beslut är inget som är enkelt men något som ingår i livets svåra skola.

Kikade på så mycket bättre igår på tv4.

Jag såg ett par avsnitt förra året och gillade det. En rolig program idé.

Årets artister känns lika omaka som förra året om inte mer. Men det är så det blir roligt.

Jag förundras över hur skickliga de är att "steppa ut". De gör ju en helt ny låt av en redan bra låt och att kunna sätta sin egen stämpel på en redan etablerad låt och få den att låta som sin är grymt.

Igår var det Eva Dahlgren låtar som gällde. Jag är inget fan men jag gillar henne skarpt. Växte upp med henne lite då mamma lyssnade på hennes album "en blekt blondins hjärta" när jag var liten.

Jag älskar "vem tänder stjärnorna" och är lite besviken över att inte Laleh gjorde den för gillade inte alls Tomas Ledins version av den. Men Laleh körde "ängeln i rummet" istället och det suveränt.

Ska bli kul att se när det är E-types kväll..hans musik har ju varit rätt enformig genom åren så att höra Mikael Wiehe köra E-type lär ju bli störtcoolt.

Någon som tittar på programmet? Är denna säsongs artister bättre än förra säsongens?

TJING!

God kväll därute i stugorna.

November är här och det är VARMT ute. Helt galet men jag klagar inte. Men man har lite svårt att fatta att det är november.

Hör rullar allt på som vanligt. Jag är inne på min andra inlämning i etik och livsfrågor. Rolig kurs men det är några tankenötter att knäcka. Läser mycket diskussionstrådar som har med ämnet att göra. Mycket underhållande men samtidigt finns det vissa råpuckon som gör mig förbannad men men thats life.

Sjukt har det varit också. Nathanael har *peppar peppar* klarat sig hela hösten från sjukdom. Det är rekord.
Jag har åkt dit två gånger på förkylning och håller just på att avsluta den andra.
Sjukt drygt men hellre jag än Nathanael iallafall..

Har även varit hos läkaren och fått svar på alla prover jag lämnat. Sökte för konstant trött het och problemet jag haft med hjärtat senaste månaderna. Alla prover var bra och EKG kurvan såg bra ut. Förmodligen stressrelaterat. Hrm. Skräll? Nej.

Jag har som bekant väldigt (snarare extremt) svårt att slappna av så är liksom uppe i varv fast jag inte är uppe i varv så att säga. Men nu gott folk har jag skaffat mig ett yoga pass skräddarsytt för just avslappning. Provar första gången i morgon..spännande.

Har även spontanbokat tid med en kurator. Varit inne länge på att börja hos psykolog igen. Inte för att jag är deprimerad utan för att jag har en del kvar att " jobba med" helt enkelt. Vissa issues att jobba med. Börjar med kurator så får tiden utvisa om jag behöver avancera till psykolog eller inte. Första daten 8 november. Lite pirrigt, längesen man satt i en sådan stol nu.

Annars då. Allt går som det ska med Nathanael. Han är inne i en fråga om allt period nu. Det är frågor och följdfrågor i massor, inte alltid dom lättaste att svara på:

Vem kastade upp Skrubben (katten) till himlen?

Var bor solen när den sover?

Kan man titta på bilar 2 i himlen? Finns det vägar där?

Hur kan du veta att Skrubben och pappas morfar är i himlen om du inte har varit där?

Vart var jag när du var ett år?

Det finns inget stopp på frågorna. Det är mestadels roligt men ibland kan man bara inte förklara då blir det lite jobbigt för vilket svar som helst går inte.

han är frisk, glad och tar för sig mer på dagis. Inte alls lika försiktig längre vilket är bra. Han är nyfiken på att lära sig och har ett galet imponerande minne!

En riktig lillgammal filur. <3

1½ månad cirka kvar till jul och två månader kvar av året! hallå var tog 2011 vägen? kan någon trycka på paus knappen?

Dagarna bara rinner förbi

Jag längtar till julen, ska bli mysigt och lugnt och skönt.

Längtar också till nästa helg då ska vi till västerås. Inte varit där sedan AUGUSTI. Väldigt längesen. Har kommit massa annat i vägen. Ska gratta finaste Mikkiz då som fyller år på fredag.
Jag längtar efter Västerås och alla mina nära och kära där. Längtar extra mycket efter Elsa och Emil, mina gosemumsar till kissar.


Nehe renskriva lite skolarbete kanske..sen se walking dead med mitt stora hjärta. Yeah!

Tjing!