Jhenny

Årets skördefest och stängning av stugan för säsongen..

Idag har vi varit i färjestaden. Handlat mat och blommor till graven och så den traditionsenliga pumpaplockningen.

Rensade och planterade på graven en stund mellan skurarna. Blev jättefint. Nya gravlyktan är också på plats. Eftersom det nästan alltid blåser på Öland så behövs det en gå gravljusen annars slocknar. Har dock ett på batteri nu tillsvidare. 

Sen kom  brorsan och Linnea på fika. Med sig hade de såklart min nya brorsdotter Zoey. Hon sov länge så tillslut blev det tvångsväckning.

Hon myste en stund och var allmänt nöjd i sin fasters famn sen den traditionsenliga bajsen. 

Det har alla mina 3 syskonbarn gjort första gången jag hållt i dom

Supermysig liten tjej. 

Tog en promenad till sportklädesbutiken en bit bort. Fick bära bebis medan de andra tittade på kläder. 

 Efter att de åkt hem så blev det tacomys och programmet bytt är bytt som vi gillar allihopa.

Svårt men roligt. Hade ungefär hälften rätt. 

Imorgon ska vi till ekerums skörde och hantverksmarknad, till Borgholm och till mamma och Thomas på fika och middag. Brorsan och dom kommer och även Linneas föräldrar. Ska ta lite foton imorgon. Glömde det idag. Ska övertala Nathanael också att hålla i Zoey och förhoppningsvis få en bild på det. 

De stora barnen är hos sin mamma så dom träffar vi tyvärr inte denna gång. 

Nathanael ska sova hos mormor och morfar imorgon. 

Det var någon som skrev en kommentar angående morfar och frågade om inte min pappa var död. 

Kort svar på det. 

Det stämmer att min pappa är död. Han dog 2012. Nathanael har sin morfar i min styvpappa Thomas. Det är den enda morfar han upplevt. Han vet att han hade en biologisk morfar. Jag har också berättat varför de inte hann träffas men att han hade foton överallt på honom och att han alltid frågade om honom i telefonen.

Så det är därför morfar beskrivs i levande form. 

Även min brors barn säger farfar. 

Det är alltid underbart på Öland och trots att jag älskar värmen och sommar så är skördefesten min favorit. Så mysigt med alla färger, smaker, allt närproducerat som säljs och mörka kvällar med tända lyktor och pumpa karvning. Det enda sorgliga är att det är hejdå för året. Det är långa månader innan man ska hit igen. Alltid lika jobbig separation varje år..

I love you always forever❤

Igår eftermiddag rensades vinden. Stor ånger halvvägs in men så skönt när det var klart. Har rensat massor. 

Fick många skratt när jag hittade mina gamla sagor från lågstadiet och 1000 tals teckningar från olika åldrar. Jag har alltid älskat att rita. Och det märktes i antalet teckningar på vinden. 

Roligast var alla porträtt av familjemedlemmar och teckningar som förklarade min framtid. 

Som 4.5 åring ritade jag mitt drömyrke 

Anar  att jag dock fått idéen från tv serien varuhuset som gick på tv i den åldern..älskade Inga Gill och hennes karaktär Edith och hon jobbade i charken. 

Ja vinden var en nostalgitripp. 

Skolkataloger, Ns bebiskläder, gamla skolarbeten, Ns gamla favoritleksaker, brev, mitt gamla dockskåp, minnessaker från mormor och pappa, gamla uppsatser från gymnasiet m.m 

En salig blandning. Men nu är det rensat och sorterat. Skönt. 

Kort vardagsvecka som kommer..

Öland på onsdag eftermiddag. 

Imorgon utvärdering på prima av Ns medicin. 

På onsdag tandregleringen med N inför tandställning. Däremellan en del saker att hinna med.

Måste köpa present till min nya brorsdotter Zoey också. Tur att det blev en tjej. Så mycket lättare och roligare att handla till flickor. Ni som nångång handlat barnkläder vet vad jag pratar om..

Berättelse "min familj" 7 år gammal 1991

"Min pappa tycker om lakrits och att titta på våra fiskar. Mamma tycker om när Joakim sover och att titta på Dallas" 

Fanns flera olika sådana här berättelser och alla var lika roliga. Fotade av alla och skickade till mina familjemedlemmar. 

Summa summarum. Brorsan var skitjobbig och det finns en anledning till varför jag aldrig glömmer vinjetten till Dallas. 🤣

Plattan jagged little pill är en riktig karamell. 

Den återupplever jag ikväll..

Varit en tuff dag idag på olika plan. 

Så Alanis hjälper till att ladda om. 

Det är en himla massa mailande..98% till Nathanaels skola. 

Dock var utv samtalet igår mycket bra. Han har börjat rycka upp sig och har bättre fokus. 

Kan ju delvis bero på medicinering som han nyligen börjat med. Han har ju tyvärr också diagnosen ADD som de fastställde redan i lågstadiet men har inte behövt något stöd för detta under årens gång mer än små anpassningar (främst var han sitter och med vem) men sen han gick upp till högstadiet och bytte skola så har det varit kämpigt med motivation, fokus och periodvis depression. 

Dock gjorde han ett ryck halvvägs in i vårterminen så betygen blev över förväntan. 

Då han själv upplevt vissa aspekter  under senaste månaderna så ville han själv börja med medicin plötsligt efter att han vägrat tidigare när vi nämnde det under årskurs 7..

Ringde prima och vi fick tid inom 3 dagar så i torsdags förra veckan var vi där. Blev uppringd av koordinator där jag fick lämna mycket och grundlig information. 

Toppenmöte och en fantastisk läkare. Påläst i hans journal och visste vad hon gjorde gällande bemötande och hade förmågan att behålla hans fokus. 

Insatt på medicinering för att höja fokus koncentration och inre lugn. 

Har utvärdering på måndag. 

Tyvärr är det ju ibland en lång väg innan  man hittar rätt medicin och rätt dos så vi får se vart det hamnar. Kommer också att träffa arbetsterapeut längre fram. 

Men som sagt mycket malande blir det..

Främst om engelska. Har nu gått ihop med andra föräldrar och är beredda att ta det högre upp. Plötsligt har skolan börjat ge respons från ledningen. Lärarna är toppen på att svara på mail men ledningen  raka motsatsen.. 

Kort summa summarum

Engelskaläraren blev långtidssjuk lagom till årskurs 7 skulle starta. Vikarier hela hösten. Aldrig samma vikarie. Ingen visste någonting. De tittade på Youtube filmer hela hösten i engelska. Började ifrågasätta i början av oktober. De fick en ny lärare till vårterminen. 

Fick rapporter om att hon varken kunde förståelig engelska eller svenska både av mitt eget men också andra barn. Inga läxor och märkte att undervisningen inte fungerade. Ringde och mailade ledningen. Inget svar..

Distansundervisning 1 vecka i mars. Såg med egna ögon läraren i fråga ha lektion i teams..

Jag blev så paff. Barnen hade inte överdrivit.

Jag spelade in delar av lektionerna den veckan och skickade till ledningen. Med texten "här har ni verkligheten". 

Hade fått ett kort svar från bitr rektor att engelskan nu fungerade precis innan. 

Mail till alla föräldrar går ut..läraren får nu stöd av försteläraren i engelska så nu ska det bli bra. Det hände ingenting..

Skolan gav alla elever ett E i betygen för årskurs 7 för att släta över sitt misstag. 

Ny lärare i åk 8..den gamla fick inte vara kvar. 

Liknade rapporter från barnen.. 

"Mamma det är kaos" är svaret jag Får när jag frågar om engelska. 

Jag blir vansinnigt förbannad..Får med mig några andra föräldrar på tåget. Vi bombar med mail om verkligheten och hotar med att ta det högre upp. Barnen har inte råd att förlora mer engelska. 

Nu är "saker på gång" så ska bli intressant att se vad det är och framför allt när det sker. 

Ska börja undervisa engelska hemma. Ungen vill inte byta skola och allt annat fungerar nu bra så känns galet att behöva gå så långt.. 

Fortsättning följer.. 

Nu kaffe. 

Jag kan fastna i flera minuter i olika korta sekvenser av sådana videos.. 

Varför har det blivit så populärt och vem sjutton kom på den idéen?

Helt absurt och galet egentligen men det är något förtrollande över det hela. 

Ja det är vad jag funderar på just nu och lite annat smått och gott. 

Och apropå smått så blev jag faster för 3e gången idag. En liten tjej. 

Får se den lilla mini människan om 1 vecka. 

Fick en video imorse på ett skrynkligt litet troll. 😍

Har inte kunnat ägna så mycket tid till mitt pågående projekt idag. Rygg och axel vill inte. Det gör mig frustrerad. 

Men försökt att skaka av mig det och fokusera på annat som jag gillar som jag kan göra. Men lite sur blir jag när skapar lusten brinner och så går det inte. 

Och mörkt vid 19 redan.. 

Älskar dock hösten och alla dess färger. 

Är så fruktansvärt urlakad på energi. 

Riktigt jobbigt.

Det har varit ganska mycket senaste tiden på olika plan så jag vet inte om det är det eller om det är något mer fysiskt..jag måste gå och ta lite värden. 

Nästa vecka ska vi till Öland. Skördefest och stänga stugan för säsongen. Ser fram emot det. Tanka energi. För det är just det man gör på Öland. 

I övrigt så är lusten att socialisera väldigt låg just nu. Inte för att jag inte vill men jag orkar inte. Det tar normalt sett väldigt mycket energi en vanlig kväll med vänner/bekanta och det tar längre tid än för genomsnittet att tanka upp energi igen efteråt. Fokus och intryck slukar energi men också att vara extra medveten i sinnena..Det är väl delvis min ADD som orsakar detta men jag är övertygad om att en hel del ligger även i mina egenskaper..

Så ja när man redan går på sparlåga så är det väldigt energikrävande med sociala utsvävningar. 

Men...och här är en del av mognadprocessen som tagit lång tid att komma till så kommer jag att haka på få utvalda sociala träffar framöver ändå. 

Saker jag inte vill missa bara för att jag är på lågenergi just nu. 

Återträff med mitt kompisgäng från uppväxten till exempel. Vi var 5 då och då ska vi vara 5 igen nu. 

När jag ska starta ett projekt vilket kan vara vad som helst som pyssel, städa, plantera, baka etc så är det ofta jag startar en spellista som jag inte har gjort själv. Kan vara ett specifikt år eller ett tema. Och det är där gott folk som man hittar godingarna man lite glömt bort. 

Här är en sådan. Högstadiet nostalgi ala 99. 

Sov dåligt inatt. Kissen skulle nattfasta för att åka och ta prover idag (sövning) så han var inte så glad över att inte få mat kl 04 i sin foderautomat. Så kl 03 och framåt var vi vakna han och jag. 

Han åkte med Anette som hämtade honom vid 07:30 imorse. Han kommer tillbaka vid 17. 

Var hos kiropraktorn som hjälpte mig med lite låsningar. Efter det var jag helt seg. Vilade lite och gjorde sen ett ryck med diverse måsten. 

Ikväll har jag huset för mig själv. De andra ska på AIK match på friends arena. Hoppas hålla mig vaken så jag kan pyssla lite. Behöver kaffe nu tror jag för ögonen går i kors  

Får 3e syskonbarnet vilken dag som helst. Beräknat idag men de blev hemskickade. Så kanske imorgon eller övermorgon. Det var igång iallafall. 

Fick ett kusinbarn i förra veckan också. En liten Jens. 

Gun (mormor) 

Eivor (farmors mor)

Majken (farmor) 

Rut (farfars mor)

Elvira (mormors mormor) 

Marie (mamma) 

Anne(halvsyster) 

Anna (moster) 

Annika (faster) 

Alvar (mormors far)

Hans-Erik (farfar, kallades Hasse)

Peter (farbror) 

Johan (morbror och farbror) 

Jan-Erik (pappa, kallades alltid Janne)

Joakim ( bror, kallas alltid Jocke) 

Thomas (morbror och styvpappa)

Ernst ( mormors morfar) 

Harry (farfars far) 

Eskil ( farmors far) 

 

Mormor Gun

Mamma Marie

Gammelmorfar Alvar 

Gammelmormor Dagny

Jag 

Veckan har varit fullspäckad med möten hela veckan. Så första dagen utan måsten och tider. Inte van med så mycket på en gång.. Men bra att öva inför återgång till vardagen. 

Men känner mig helt slut. 

Hade drömmar inatt som jag funderar över. Samma personer som florerar och gjort i år. Vilka är dom? Jag känner dom inte i verkligheten men jag skulle lätt kunna peka ut dom i en klunga med folk. Varje gång jag drömmer om dom så känns det som att jag träffa gamla vänner. I drömmar känner vi varandra och vissa mer vissa mindre. Så skumt. Dock alltid trevligt att "träffas" men blir tokig för att jag inte vet vilka dom är när jag vaknar. 

Stillbild från en video som jag filmade imorse när jag kollade på konsertvideos. Satte mig upp och såg Kissen med den här minen i dörröppningen. Började gapskratta. Han såg ut att tänka; vad händer? Vem har ont i magen?"

De roliga är att han är noll känslig för höga ljud så att jag spelade rätt högt tror jag inte hade nåt med saken att göra. Men han såg för kul ut och satt kvar länge och stirrade. 

En bild på min pappa. Skulle gissa att bilden är tagen 1959 alternativt 1960. Han var född 1956. Bilden är från min gammelfarmor Eivors systers bondgård. 

Älskar sådana här gamla bilder. Fick en hel påse med sådana här typer av bilder från slutet av 1800 och första halvan av 1900 på min mormors sida av familjen sv mamma förra året. Ska göra ett album. 

Denna bild är dock från min faster. 

Det är så mysigt. Sjunger så gott som dagligen någonting och någongång på jobbet.  Vissa dagar flera gånger om dagen. 

Flera sjunger man tillsammans med och inte bara för. En morgonomvårdnad blir så mycket mysigare med sång och/eller dov musik. 

Definitivt något som jag kommer fortsätta med när jag kommer tillbaka. 

Jag har på eget beslut bestämt att återgå i tjänst den 5/10 på 50%. 

Rehab är emot det men jag behöver det. 

Tanken är att prova mig fram och känna hur det går. Men ska givetvis gå på mötet med kirurgen den 4/10. 

Var så mysigt att komma tillbaka. 4 av 8 boende kände igen mig. Helt otroligt. De är fantastiska. Jag blev så glad. Känns som ett bra beslut att återgå. Om inte annat för själen. 

Mina kollegor blev mycket glada att höra att jag är på väg tillbaka. 

Min parhäst kom springande när han hörde mig och gav mig en jättekram. Och min favoritkollega bara log. Känns fint att man är välkommen tillbaka. 

Läget var samma lika också som innan jag lämnade. Så det blir lätt att plocka upp tråden. 

Nu är jag hemskt trött. Spände mig inför mötet med min chef. Hon är svår att läsa av så visste inte vilket bemötande hon skulle ha. Jag fick lite strida för min sak då hon inte riktigt tyckte som jag. 

Det är min kropp. Jag tänker inte ha för bråttom att återgå till heltid för jag vill inte förvärra något. Jag gör det jag kan för att bli bättre och jag ger inte upp. Målet är ju att komma tillbaka helt till min schemarad. 

Nu ska jag åka hem till Kissen och äta lunch och dricka kaffe. 

Hade inte saknat jobbkaffet dock 🤢

Måste maila chefen massa dokument också som jag inte visste att hon behövde. 

Knasig, rolig och underbar. 

I 6 år stod hon på hyllan  i sovrummet i väntan på brorsan innan  de återförenades i jorden  på Öland. 

SKRUBBEN ❤

Nyss hemkommen från kiropraktorn. Han är fantastisk. Utför under med min sargade kropp. Haft en låsning i helgen i bröstryggen/nedre delen av nacken som hindrat mig från att ta djupa andetag. Det är nu borttrollat. Snurrade i huvudet av allt syre jag plötsligt fick plus all cirkulation efter behandling. 

Helgen har varit väldigt lugn. Nathanael sov hos en kompis i lördags. De var och bowlade bland annat. 

Var på Ikea och köpte nya "häng" kuddar till Nathanaels säng då dom gamla inte var så mycket för världen längre. Var även på blomsterlandet och köpte lite höstblommor så det ska jag ta tag i snart. 

Många 9/11 dokumentärer har det blivit helgen. De flesta hade jag redan sett men det var någon enstaka som jag hade missat. 20 år sedan. Det är inte klokt. Precis som de flesta andra så minns jag precis vad jag gjorde när jag såg de första bilderna nyheterna publicerade ut när det precis hänt. 

Svårt att föreställa sig känslorna som utspelade sig på plats. Och för att inte tala om känslorna hos de som var fast ovanför krasherna. Det går bara inte att ens försöka. 

Nej fy. Mycket skit händer i den här världen. 

Och majoriteten är svår att föreställa sig. 

Ljudet av bomber, förlorade familjemedlemmar,förtryck, diktatur, könsstympning, våldtäkter, minor, sprängattentat, flykt, desperationen i att klamra sig fast utanpå ett lyftande flygplan, desperationen att hoppa från brinnande skyskrapor, svält och extrema naturkatastrofer. Listan kan bli lång. 

Det är svårt att föreställa sig allt detta. 

Visserligen har vi en regering som rasat och skottlossningar så gott som dagligen numera men vi är långt ifrån något av ovan. Än så länge. Och det är något vi ska varken ta för givet eller vara otacksamma för. 

Som avslut på detta inlägg vill jag rekommendera filmen angel of mine med den fenomenala Noomi Rapace i huvudrollen. 

Om urkraften som finns i oss mödrar. Se den. 

Nu ska jag kravla mig upp från golvet, ta med mig en kopp kaffe ut i solen och plantera lite höstgrupper

Nu är jag frustrerad och förbannad och funderar starkt på att emigrera. 

Den här svenska vården vi har håller på att driva mig till vansinne och säkerligen är jag inte ensam om detta. 

Jag är så arg. Fick huvudvärk och tappade helt helgkänslan. 

Jag blir tokig snart. 

Med favorithunden Vilda ( min morbrors hund) hemma hos mormor. Vacker tass för att få godis som jag har i handen. Det var en härlig hund. 

Ljudbok och pyssel för att varva ner och rensa tankarna. 

Så får vänta lite till på svar på prover. 

Får se vad status blir. De ska bland annat ta nytt sockerprov då han är i riskzonen för diabetes. Han går på spceialkost för vikt och socker. 

Imorgon skulle jag ha besökt jobbet. Men sjukstugan släpper inte taget hemma. Först Nathanael i 1 vecka,sen jag 1 vecka och nu Marcus. Dock har vi alla haft olika symtom. Det är inte covid.m vilket är bekräftat. 

Vill inte ta med mig smitta till de gamla på jobbet så får avvakta till måndag. Funderar på att baka lite gott i helgen och ta med mig till dom i början av nästa vecka. 

Har inte bakat på länge. Pga pandemin så har det ju inte varit några större kalas. Jag brukar alltid få förfrågan att baka inför kalas pga min konditorbakgrund. 

Gjorde en äppelpaj på Öland men det är det enda på månader så kanske dags att sätta fart. 

Digitalt föräldramöte imorgon också. Ska vädra ett hett ämne. Skolans misskötsel av engelskaundervisningen under årskurs 7 som trots byte av lärare verkar ha likadan start i årskurs 8. Vi är en grupp föräldrar som är redo att ta strid om inte skolan börjar visa resultat och förändring. 

Ska bli intressant. 

Hade en så mysig söndagseftermiddag i förrgår med Anette och Camilla ute i Vaxholm. Så mycket fina saker, god fika och massor av katter. Vi var på katthemmets höstmarknad. 

Köpte en helt underbar höstkrans till ytterdörren och en kruka till en blomma som Nathanael valde för någon vecka sedan. 

Köpte såklart en leksak till Kissen också fylld med kattmynta. 

Kom inte hem med katt. Även om det var nära. Det var flera tabbys som fångade min uppmärksamhet eller ja ärligt talat så fångade alla katter min uppmärksamhet men det är nåt med tabbys. Det är min grej. Framför allt tabby hanar. En katt sov mycket men jag kikade på den flera gånger. Precis när vi ska gå så öppnar den ögonen och ställer sig upp. Såg då att den var nästan identisk med min Lukas. Tillomed blicken var Lukas. Fick verkligen intala mig själv att det är inte Lukas och då alltså ej heller samma katt. Fy det var jobbigt. Det var rejäl dela vu i den blicken. Tufft. 

Så vackert ute i Vaxholm. Vi promenerade runt hela den gamla delen längs med vattnet med utsikt över kastellet. Strålande sol. 

Men alla intryck gjorde mig så trött sen. Sov som en sten på natten. 

Idag har jag varit hos kiropraktorn som gick åt hårt på mina låsningar. Knäckte och hade sig. "Säg till om det gör för ont för det här brukar kännas"

Ont? Jag höll på att somna. 🤣 jag är rätt så smärttålig så något ont kände jag inte. 

Blivit mycket bättre i nacken efter mina regelbundna besök där. Så skönt att slippa ett problem iallafall. 

Sprutan i fredags var ingen hit. Det har börjat göra mer ont efter jag fick den. Ömmar i hela armen och krampar i muskeln. Så skumt. 

Känner mig rätt I balans idag ändå trots att det är lite motigt. Vet inte om det är det bra vädret eller bara är så. Njuter av tillvaron iallafall. Just nu ute på altanen med kaffe. 

Hoppat I mysdressen och ska ut med Nathanael på en av hans jobbrundor. 

Sen blir det bara.lördagshäng med lite pyssel och annat. 

Börjar bli kallt ute nu. Dags att plocka fram höstjackor,skor och sockor. 

Låg i sängen och lyssnade på musik i lurar och väntade in att bedövningen  skulle släppa.M tittade på film och katten var hyfsat lugn trots att hans nattplats invaderats av tonårspojkar. 

"Hjälp mig" hörde från nedervåningen  flera gånger. Nathanael kommer upp med andan i halsen. "Vi behöver hjälp" 

Jag går ner och det är en spindel. Men snälla. Flera tonårsgrabbar och ingen klarar att ta ut den. Efter lite jaga så fick jag tag i den. Killarna skrek som små flickor. 🤣 kastade ut den vettskrämda spindeln ute på gården. 

Dagens ungdomar....

Idag är han ute och jobbar i sällskap av M.  Kompisen ligger och sover på undervåningen. Där är min tonåring inte riktigt som andra. Han vaknar tidigt medans kompisarna kan sova till 13. 

I eftermiddag ska vi på kalas. Det vi egentligen skulle gått på förra helgen när jag blev sjuk. Har fortfarande hosta men har fått ok att vi kan komma. 

Imorgon ska jag med Anette och hennes kompis Camilla till Vaxholms katthem på marknad. De har öppet hus bland annat där man kommer att få träffa katterna. Jobbigt. Kommer ju vilja stoppa med alla i väskan hem. Jag är lite för blödig för sånt egentligen men ska bli skönt att komma iväg på något. 

Hade en mail konversation med min vän i Norrköping i går kväll. Fick lite att fundera på. 

En av fördelarna med honom, han får mig att tänka till. Antar att jag behöver det. 

Lite kaffe och stretchövningar nu i sällskap av lite Piaf 

Spännade att se om jag svarar på kortisonet. Skulle märka skillnad inom 24 timmar. Hittills ingenting. 

"Eh vadå för nåt?"

Kapsylit, frusen skuldra. Ja jag vet. Det såg dom på röntgen att jag även har. 

Men det är inte kapsyliten som ger mig inflammationer och feber. Det måste utredas på infektionsklinik det har inget med ingreppet eller frusna skuldran att göra. 

Hrm. Han kliade sig i huvudet och tittade på mig en lång stund.

Nej det blir remiss till infektion.

"Jaha men vad gör vi med det här frusna problemet då?"

"Kortisoninjektion. Det hjälper 95 % av patienter med frusen skuldra" 

Jag ville bara grina. Lägga mig ner. Försvinna. 

"Men kortisonet svarade jag inte alls på under impingement behandligen"

"Det var märkligt. Det är en väldigt låg procent som inte svarar på det vid impingement. Mycket ovanligt"

"Jaha..Så chansen är större att jag svarar bra på det nu då?"

"Ja det tror jag. Vi får hoppas att du inte är en av de där inom 5 %" 

Suck. 

Fick bedövningsspruta. Gjorde ont så in i norden. De lägger den inte på samma ställe som vid impinegment. Började må illa.. plötsligt låg jag ner med fötterna i luften som ortopeden höll upp. 

"Du höll på att svimma"

Blev tydligen kritvit och frånvarande i blicken. Fick kortisonet liggande.

Han förklarade anledningen varför det gjorde så ont nu och inte tidigare gånger. Var vätskan gick in osv. 

" och så kan det bli värre när bedövningen går ur sen. Rejält värre. Men det är övergående"

Joho tack. Jag minns det från föregående gånger. Kommer bli en kul kväll/natt. 

Lattjolajban  

Jag är dock tacksam att jag fick svar på flera av mina frågor som jag gått med så länge samt fått förklarat för mig övergången mellan dessa två diagnoser när det är kombinerade. 

Lite sliten så blir nog lite pyssel så länge jag orkar. 

Kommit en bit på nuvarande projekt. Men långt kvar. Men är förbaskat roligt. 

Ska ta en dusch och tvätta håret till tonerna av Elvis...

Väntar tålmodigt ut det. 

Men det tär på energin.

Gällande status på min axel så skulle jag ha träffat kirurgen I andra halvan av augusti. Fick en kallelse på posten. 23 september! 

Jag blev vansinnig. Ringde upp och ifrågasatte hur jag kan få 23 sep när kirurgen säger andra halvan av augusti. 

"Han ska vara tjänstledig" 

Men för i @#$%&*¥ det borde han väl ha vetat om. Så arg.

Så nu har jag tagit saken i egna händer och bokat tid hos ortopedkliniken som ställde min diagnos samt injektionsbehandlade mig innan operationen. Hoppas på att få svar där varför dessa inflammationer uppstår inuti axeln så långt efter operationen. 

Rehab står på paus också delvis pga dessa inflammationer.. Får inte längre träna med gummibandet vilket jag hade kommit en bra bit med. Men sjukgymnasten avråder starkt det pga inflammationen. Så tillbaka på endast rörelseprogram. Och kiropraktorbesöken..

Blir tokig snart. Hade inte i tanken kunnat föreställa mig en så lång process av detta.