Jhenny

Nyss hemkommen från kiropraktorn. Han är fantastisk. Utför under med min sargade kropp. Haft en låsning i helgen i bröstryggen/nedre delen av nacken som hindrat mig från att ta djupa andetag. Det är nu borttrollat. Snurrade i huvudet av allt syre jag plötsligt fick plus all cirkulation efter behandling. 

Helgen har varit väldigt lugn. Nathanael sov hos en kompis i lördags. De var och bowlade bland annat. 

Var på Ikea och köpte nya "häng" kuddar till Nathanaels säng då dom gamla inte var så mycket för världen längre. Var även på blomsterlandet och köpte lite höstblommor så det ska jag ta tag i snart. 

Många 9/11 dokumentärer har det blivit helgen. De flesta hade jag redan sett men det var någon enstaka som jag hade missat. 20 år sedan. Det är inte klokt. Precis som de flesta andra så minns jag precis vad jag gjorde när jag såg de första bilderna nyheterna publicerade ut när det precis hänt. 

Svårt att föreställa sig känslorna som utspelade sig på plats. Och för att inte tala om känslorna hos de som var fast ovanför krasherna. Det går bara inte att ens försöka. 

Nej fy. Mycket skit händer i den här världen. 

Och majoriteten är svår att föreställa sig. 

Ljudet av bomber, förlorade familjemedlemmar,förtryck, diktatur, könsstympning, våldtäkter, minor, sprängattentat, flykt, desperationen i att klamra sig fast utanpå ett lyftande flygplan, desperationen att hoppa från brinnande skyskrapor, svält och extrema naturkatastrofer. Listan kan bli lång. 

Det är svårt att föreställa sig allt detta. 

Visserligen har vi en regering som rasat och skottlossningar så gott som dagligen numera men vi är långt ifrån något av ovan. Än så länge. Och det är något vi ska varken ta för givet eller vara otacksamma för. 

Som avslut på detta inlägg vill jag rekommendera filmen angel of mine med den fenomenala Noomi Rapace i huvudrollen. 

Om urkraften som finns i oss mödrar. Se den. 

Nu ska jag kravla mig upp från golvet, ta med mig en kopp kaffe ut i solen och plantera lite höstgrupper