Jhenny

 

Så var det helg igen. Ytterligare en vecka har passerat.

Det har varit en vecka lite upp och ner.

Ryggen har krånglat massor och det har tagit tid att få tillbaka orken efter förkylningen.

Nathanael har haft en kompis hemma efter skolan som inte varit här förr. Gick jättebra och de synkade fint.

Hans nya lärare har varit sjuk så klassen fick åter igen återgå till vikarie. Tack och lov en som de redan kände.

 

Något annat kul jag upptäckte i veckan var faktiskt en sak om min pappa,

Jag hittade nämligen en bok när jag städade i ett skåp här hemma. En sån "mina vänner" bok som man hade som liten och som alla skulle fylla i diverse saker om sig själva i.

Hursom så hade båda mina föräldrar fyllt i varsitt blad i boken.

Där fanns info om favorit mat, färg, låt, grupp, tvprogram, djur, bästa som finns, sämsta som finns, drömyrke osv.

 

Jag vet ju redan någorlunda vad min pappa gillade för musik. Han var allätare men med största passionen inom rockballader eller rock med mycket akustisk gitarr. Precis som jag.

Så vad hade pappa då svarat på favoritlåt och grupp?

Pink floyd och med låten "wish you were here".

Jag hade aldrig reagerat på pink floyd i min barndom och har inga minnen utav några låtar med dem så det blev spotify.

Vilka låtar! Blev helt frälst.

Så tack pappa för att du fyllde i min bok 1991. Hoppas du var här och lyssnade med mig <3

 

 

Nästa vecka är det sportlov. Lediga hela veckan. Har inte planerat något mer än badhuset.Men nog ska vi hitta på mer än så. Ska googla lite och se vad som kan tänkas finnas att göra.

 

 

 

 

 

Ända sedan tonåren har jag varit galet förtjust i att följa världscupen i alpin skidåkning.

Det är ett stort intresse hos mig och jag har verkligen följt formkurvorna på våra svenska åkare och internationella genom åren. Det är så roligt. När mästerskapen kommer är jag som besatt, vrålar skriker och hejar. Inte riktigt jag i övrigt. Nu är det VM och jag har inte missat ett åk. Längtar så tills helgen då det är både damernas och herrarnas slalom. Det är tyvärr bara där som vi har chans på medalj. Är så ledsen att vi inte har fler fartåkare i Sverige. Vi behöver det.

Ska avnjuta sista delen av superkombinationen om en timme då är det slalom delen. Jag tror på guld till Slovenien i Tina Maze.

 

När jag ändå är inne på alpin åkning så måste jag ju få jubla över min egna utrustning. Min första egna. Full mundering har jag nu. Nya skidor, stavar, pjäxor, hjälm och skidglasögon. Det enda jag invigt är glasögonen som jag invigde i Romme förra året. Jag är så sjukt nöjd. Min hjälm och mina pjäxor är dessutom toksnygga.

Just ja skidjacka glömde jag, fick en av min familj i födelsedagspresent och hjälmen fick jag idag av Eva och Britta i försenad present.

Har inte tagit några bilder men ska göra det.

 

men så här ser pjäxorna ut, så läckra. Kolla "lurvet" inuti. superskönt.

 

 

Vi har spenderat veckan so far med sjukstuga. Nathanael mån-ons och nu jag.

Feber, förkyld och ont i bihålorna 

Men jag tänker inte klaga för vi har klarat oss länge.Vi var inte alls mycket sjuka under 2014.

 

Spenderade min födelsedag i tisdags hemma med lilleman. Jag saknar lite känslan av att fylla år som man hade när man var liten. Det är inte alls så kul som vuxen. Visst är det trevligt att bli firad av familj och vänner men det är ändå den där känslan som saknas. Men vilken var den? Det går inte att beskriva men jag tror nog att de flesta av oss hade den som små. Det kändes lite som att dagen fanns till just för mig, min födelsedag var min dag och allt kretsade kring det. Idag är man medveten om att ansvaret att gå till jobbet försvinner inte bara för att man fyller år. Heller inte att man måste ha maten på bordet, läsa läxor och fylla diskmaskinen och tömma tvättmaskinen.

Dagen är inte längre så helig och speciell som då.

Men det är alltid trevligt att lägga till ytterligare ett år av erfarenhet. Jag har lärt mig så mycket det senaste året och fått många näsbrännor. Det är viktigt. Jag väljer att se det så. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte önskade mig ett bättre år nu när jag är inne på 31a levnadsåret. Förra året var så mycket negativt så iår önskar jag att det blir lite mer utblandat med positivt.

 

Jag väntar studiebesked. Imorgon ska jag äntligen till magnetröntgen som jag kämpat för så länge och snart så ska jag utmana min rädsla för andra året i rad när det gäller utförsåkning.

 

Så huvudet högt, hoppet glimmrar och jag nyser mig vidare in i februari.

 

Imorgon kommer mamma och Thomas över helgen också, det blir presenter och umgänge.

 

TJING!