Skrubben 040527 - 110913 <3
Nu har våran fina flicka lämnat oss.
För precis två veckor sedan åkte vi med henne och hon fick somna in för att springa på de fria ängarna.
Det gick inte längre.
Hon var hur lugn som helst både i bilen (hon hatade att åka bil normalt sett) och hos veterinären (förra gången satt hon intryckt i ett hörn av skräck) så vi upplevde det som att hon var helt med på noterna.
Jag hade ångest inför själv sprutan då det var väldigt jobbigt när jag tog bort deras mamma för 7 år sedan då hon blev aggressiv och saker och ting kändes inte alls bra då så jag hade ångest inför besöket.
Det hela blev inte alls som jag väntat mig. Vi kom in till ett nersläckt rum med tända stearinljus och en filt med änglar på.
Skrubben blev sövd med narkos innan hon fick sista sprutan så när hon gick bort sov hon redan djupt. 10 minuter efter att hon fått narkossprutan var hon vaken och satt mest och tog in omgivningen med en mycket lugn min. Hon tittade oss i ögonen och vi upplevde båda utan att säga det högt till varandra då att hon sa hejdå och att hon var helt överrens med beslutet.
Jag var helt förtvivlad över att ta bort henne men det kändes lugnande att allt gick så fint till och att Skrubben var cool lugn hela resan fram till det tog slut.
Vi satt kvar med henne i 20 minuter efter att hon gått bort. Det är det absolut svåraste tycker jag, när man ska lämna för sista gången. Det är en mycket plågsam process och det känns som att hjärtat slits ur kroppen på en.
Jag hade väntat mig att själva avlivningen skulle vara det värsta och sedan skulle det bli lättare och lättare. Självklart fattade jag att jag skulle sörja när jag kom hem men det jag möttes av hemma drog omkull mig helt.
I och med att avlivningen gick så fint till så blev inte det den värsta processen längre som jag hade väntat mig, det var att komma hem och ta in faktumet som blev den stora smällen. OCh det var just det som jag upplevde det som, en fet smäll.
Jag blev ett totalt vrak med fysiska och psykiska plågor, kunde inte äta, inte sova och inte kontrollera sorgen för fem öre. Jag växlade mellan hysteri, tyst gråt, ilska, apati och total uppgivenhet och med rejäla svängar av total förtvivlan. Det var helt okontrollbart och jag var som datastyrd, det var inte jag helt enkelt.
Detta kom som en chock för mig och kändes fruktansvärt frustrerande att inte fungera som människa. Jag gjorde allt jag kan för att fokusera på min levande kisse Lukas som precis som jag sörjde och sörjer sin syster. jag har verkligen ägnat honom all tid han har velat ha sedan hon gick bort för att lindra hans sorg så mycket jag kan.
Mina svängnigar blev så okontrollerbara så dag 3 efter Skrubben lämnade oss så blev jag tvungen att söka akut hjälp. Folk som känner mig vet hur intensivt anti jag är mot tabletter och speciellt tabletter som påverkar psyket.
Men jag var så desperat så jag fick en tid hos en superbra och förstående manlig läkare som skrev ut lättare lugnande tabletter samt insomningstabletter. Så ni som känner mig kanske fattar hur omfattande detta blev som drev mig till att be om tabletter.
insomningstabletterna har jag inte rört men lugnande har jag tagit några.
Det var en lättare variant och jag märkte att jag blev lite lugnare men inte så som jag hade önskat.
Idag två veckor senare är vardagen hanterbar. Lider av depression som påverkar vardagen dock och saknaden är enorm. Hon gör sig ständigt påmind med sin frånvaro men kan tänka på henne och prata med henne (vilket jag gör varje dag) utan att bli helt knäckt.
Det kommer ta tid innan det värsta är över men det är jag beredd på. Fokuserar på Lukas mycket och övriga familjen.
Jobbiga är att vi valde kremering och att få tillbaka askan vilket kommer ske i dagarna så det kommer att bli som att hamna på ruta ett igen i sorgen men det är det värt. Kan vara en skön känsla att få sprida henne till friheten själva men att åka och hämta henne i en låda kommer vara fruktansvärt jobbigt och en morbid känsla.
Men ska ta det som det kommer..sorgen måste ut och det ska få ta sin tid...
Men saknad är hon och kommer vara länge länge...
Oh I love you my oh my. River deep mountain high.
Humle och Dumle är nu bara Dumle...
För precis två veckor sedan åkte vi med henne och hon fick somna in för att springa på de fria ängarna.
Det gick inte längre.
Hon var hur lugn som helst både i bilen (hon hatade att åka bil normalt sett) och hos veterinären (förra gången satt hon intryckt i ett hörn av skräck) så vi upplevde det som att hon var helt med på noterna.
Jag hade ångest inför själv sprutan då det var väldigt jobbigt när jag tog bort deras mamma för 7 år sedan då hon blev aggressiv och saker och ting kändes inte alls bra då så jag hade ångest inför besöket.
Det hela blev inte alls som jag väntat mig. Vi kom in till ett nersläckt rum med tända stearinljus och en filt med änglar på.
Skrubben blev sövd med narkos innan hon fick sista sprutan så när hon gick bort sov hon redan djupt. 10 minuter efter att hon fått narkossprutan var hon vaken och satt mest och tog in omgivningen med en mycket lugn min. Hon tittade oss i ögonen och vi upplevde båda utan att säga det högt till varandra då att hon sa hejdå och att hon var helt överrens med beslutet.
Jag var helt förtvivlad över att ta bort henne men det kändes lugnande att allt gick så fint till och att Skrubben var cool lugn hela resan fram till det tog slut.
Vi satt kvar med henne i 20 minuter efter att hon gått bort. Det är det absolut svåraste tycker jag, när man ska lämna för sista gången. Det är en mycket plågsam process och det känns som att hjärtat slits ur kroppen på en.
Jag hade väntat mig att själva avlivningen skulle vara det värsta och sedan skulle det bli lättare och lättare. Självklart fattade jag att jag skulle sörja när jag kom hem men det jag möttes av hemma drog omkull mig helt.
I och med att avlivningen gick så fint till så blev inte det den värsta processen längre som jag hade väntat mig, det var att komma hem och ta in faktumet som blev den stora smällen. OCh det var just det som jag upplevde det som, en fet smäll.
Jag blev ett totalt vrak med fysiska och psykiska plågor, kunde inte äta, inte sova och inte kontrollera sorgen för fem öre. Jag växlade mellan hysteri, tyst gråt, ilska, apati och total uppgivenhet och med rejäla svängar av total förtvivlan. Det var helt okontrollbart och jag var som datastyrd, det var inte jag helt enkelt.
Detta kom som en chock för mig och kändes fruktansvärt frustrerande att inte fungera som människa. Jag gjorde allt jag kan för att fokusera på min levande kisse Lukas som precis som jag sörjde och sörjer sin syster. jag har verkligen ägnat honom all tid han har velat ha sedan hon gick bort för att lindra hans sorg så mycket jag kan.
Mina svängnigar blev så okontrollerbara så dag 3 efter Skrubben lämnade oss så blev jag tvungen att söka akut hjälp. Folk som känner mig vet hur intensivt anti jag är mot tabletter och speciellt tabletter som påverkar psyket.
Men jag var så desperat så jag fick en tid hos en superbra och förstående manlig läkare som skrev ut lättare lugnande tabletter samt insomningstabletter. Så ni som känner mig kanske fattar hur omfattande detta blev som drev mig till att be om tabletter.
insomningstabletterna har jag inte rört men lugnande har jag tagit några.
Det var en lättare variant och jag märkte att jag blev lite lugnare men inte så som jag hade önskat.
Idag två veckor senare är vardagen hanterbar. Lider av depression som påverkar vardagen dock och saknaden är enorm. Hon gör sig ständigt påmind med sin frånvaro men kan tänka på henne och prata med henne (vilket jag gör varje dag) utan att bli helt knäckt.
Det kommer ta tid innan det värsta är över men det är jag beredd på. Fokuserar på Lukas mycket och övriga familjen.
Jobbiga är att vi valde kremering och att få tillbaka askan vilket kommer ske i dagarna så det kommer att bli som att hamna på ruta ett igen i sorgen men det är det värt. Kan vara en skön känsla att få sprida henne till friheten själva men att åka och hämta henne i en låda kommer vara fruktansvärt jobbigt och en morbid känsla.
Men ska ta det som det kommer..sorgen måste ut och det ska få ta sin tid...
Men saknad är hon och kommer vara länge länge...
Oh I love you my oh my. River deep mountain high.
Humle och Dumle är nu bara Dumle...
Bonsoir
Haft fullt upp senaste dagarna med fixa hemma, skrivit nya CV, sökt jobb, organiserat inför en kommande loppishelg och diverse vardagssysslor.
Men det har varit roligt.
Har även dragit igång "hälsoresan" och fixat mig ett träningsschema för veckor framåt. Ska bli skönt.
Idag var vi på öron näsa hals med Nathanael. Hans öron såg fina ut och propparna var inte så stora som vi trodde. han var superduktig också =)
Mer då? Väntar på papper från skolan, min sista kurs börjar i början av oktober.
Fått inbjudan till 30 års kräftskiva,Marcus kompis Jansson har fyllt 30 och ska ha kräftskiva den 8e oktober.
Planerar barnkalas och bakning för lillemans fyraårsfirande. Presenterna är vi nästan klara med men massa annat som ska planeras. Blir barnkalas den 9 oktober (dagen efter kräftskivan så den kräftskivan lär bli relativt lugn för oss) och så kalas för familj/släkt den 16e.
Idag var det föräldramöte på dagis och fick reda på att dagisfotografering är nästa fredag så nu måste det ilas iväg till frisören i helgen för att fixa frillan. Vi funderar på djurpark eller museum till helgen med Emil med familj. Hoppas på bra väder.
Nästa helg ska mamma och jag stå på loppis och sälja prylar som man vill bli av med så det kommer det helgen gå åt till. sista helgen i september ska vi på skördefesten på Öland. Sista resan dit för i år, alltid lika jobbigt att åka hem då man vet att man inte ska dit på 7 månader. Men ska bli kul ändå.
Fullspäckade helger alltså. Museum,loppis, Öland, Kräftskiva, kalas nr 1, kalas nr 2...Vem sa att helgen var till för att vila på?
Skrubben är kvar hos oss än,vi har inte bokat tid för avlivning än. Vi liksom drar ut på det. Hon har skött sig relativt bra senaste dagarna och inte kissat på golvet men vi är medvetna om att det är tillfälligt och att hon måste bort. Känns jäkligt tungt men man kan ju inte ha en katt som kissar högt och lågt.
Jag är tacksam för all tid jag får ha henne.
Nej nu ska jag fixa lite med mailen sen läsa bok medan marcus glor på boll.
Känts motigt sista tiden. Hösten är på väg, jag har varit trött och lite deprimerad. Men familjen gör allt bättre och speciellt min lilla goding, han är så rolig och omtänksam. Sen börjar massa seriestarter snart..Vampire diaries, Glee, desperate housewifes och the big bang theory. Lovely..
TJING!
Men det har varit roligt.
Har även dragit igång "hälsoresan" och fixat mig ett träningsschema för veckor framåt. Ska bli skönt.
Idag var vi på öron näsa hals med Nathanael. Hans öron såg fina ut och propparna var inte så stora som vi trodde. han var superduktig också =)
Mer då? Väntar på papper från skolan, min sista kurs börjar i början av oktober.
Fått inbjudan till 30 års kräftskiva,Marcus kompis Jansson har fyllt 30 och ska ha kräftskiva den 8e oktober.
Planerar barnkalas och bakning för lillemans fyraårsfirande. Presenterna är vi nästan klara med men massa annat som ska planeras. Blir barnkalas den 9 oktober (dagen efter kräftskivan så den kräftskivan lär bli relativt lugn för oss) och så kalas för familj/släkt den 16e.
Idag var det föräldramöte på dagis och fick reda på att dagisfotografering är nästa fredag så nu måste det ilas iväg till frisören i helgen för att fixa frillan. Vi funderar på djurpark eller museum till helgen med Emil med familj. Hoppas på bra väder.
Nästa helg ska mamma och jag stå på loppis och sälja prylar som man vill bli av med så det kommer det helgen gå åt till. sista helgen i september ska vi på skördefesten på Öland. Sista resan dit för i år, alltid lika jobbigt att åka hem då man vet att man inte ska dit på 7 månader. Men ska bli kul ändå.
Fullspäckade helger alltså. Museum,loppis, Öland, Kräftskiva, kalas nr 1, kalas nr 2...Vem sa att helgen var till för att vila på?
Skrubben är kvar hos oss än,vi har inte bokat tid för avlivning än. Vi liksom drar ut på det. Hon har skött sig relativt bra senaste dagarna och inte kissat på golvet men vi är medvetna om att det är tillfälligt och att hon måste bort. Känns jäkligt tungt men man kan ju inte ha en katt som kissar högt och lågt.
Jag är tacksam för all tid jag får ha henne.
Nej nu ska jag fixa lite med mailen sen läsa bok medan marcus glor på boll.
Känts motigt sista tiden. Hösten är på väg, jag har varit trött och lite deprimerad. Men familjen gör allt bättre och speciellt min lilla goding, han är så rolig och omtänksam. Sen börjar massa seriestarter snart..Vampire diaries, Glee, desperate housewifes och the big bang theory. Lovely..
TJING!
Alexander Bard?
Alltså jag klarar verkligen inte nya idoljury medlemmen Alexander Bard. Jag gillade honom inte på 90 talet och inte nu. Jag förstår inte hur han kan räknas som en musikagent som ska sålla fram talanger. Det går inte in i mitt förnuft. Han är hemsk, arrogant och skitlöjlig! Usch.
Vad tycker ni?
Vad tycker ni?
rock n roll classics
jag älskar när de gamla rock godingarna från främst 70 och 80 talet uppmärksammas i modern tid. Gammal musik är den bästa med klass och en tung välskriven text. Super.
Därför blir jag extra glad när gamla tunga rockhits används i serier som tex Glee som är en musikal serie. Det glädjer mig att det inte bara sjungs Barbara Straisands och låtar ur cats och singin in the rain och liknande. Inget fel i det men en musikalserie kan vara så mycket mer än bara just musikal och det visar Glee gång på gång med att göra fräscha versioner av gammal rock, ny pop, 90 tals pop och rnb. Skönt.
här är två favoriter ur just rock facket.
http://www.youtube.com/watch?v=q9Szto9hTTI&feature=relmfu
http://www.youtube.com/watch?v=Ymi52UbGEZM
Därför blir jag extra glad när gamla tunga rockhits används i serier som tex Glee som är en musikal serie. Det glädjer mig att det inte bara sjungs Barbara Straisands och låtar ur cats och singin in the rain och liknande. Inget fel i det men en musikalserie kan vara så mycket mer än bara just musikal och det visar Glee gång på gång med att göra fräscha versioner av gammal rock, ny pop, 90 tals pop och rnb. Skönt.
här är två favoriter ur just rock facket.
http://www.youtube.com/watch?v=q9Szto9hTTI&feature=relmfu
http://www.youtube.com/watch?v=Ymi52UbGEZM
