flyta i universum och planering av tillvaron
Hade typ en axelrelaterad nära döden upplevelse igår kväll. Fick ett oväntat tryck över armen som gjorde det nattsvart för ögonen och det kändes som att jag flöt i universum i några sekunder. Kunde varken höra eller se. Vet inte vad som hände men fy fasen vad axeln känns betydligt mer idag.
Hällregnet och blåsten från Sibirien. Är er december eller maj?
Drog på mig regnjackan och gav mig ut ändå. 6km rask takt med ljudbok. Regnet piskade i ansiktet i vissa ritkningar..
Insåg att nästa vecka ska vi till Öland. Åker alltid ner Kristi himmelsfärd. Oftast öppnar vi upp för säsongen då men der gjorde vi i påsk i år. Redan nästa vecka. I min värld var det några veckor kvar. Insåg med det att det är 6 veckor kvar till Nathanael får sommarlov. Vad fel i tiden allt känns. Är det vädret? Går tiden för snabbt eller vad är felet?
Håller på att räkna på hur mycket jag kan vara i tjänst. Jag vill helst kunna vara 20-25% på jobbet utan att vara i omvårdnaden och resten sjukskriven. Tanken var ju att dra igång den planen efter operationen men nu ser prognosen ut annorlunda. Fick lite ångest av vetskapen att senan eller delar av senan riskerar att gå av.
Och hur många har inte sagt till mig både på jobbet och i privatlivet "varför är du så envis och jobbar? Vem tackar dig sen?"
Ligger så klart något i det.
Svaret är nog en blandning mellan arbetslojalitet, rastlöshet, behov av rutiner och envishet med tänket att det bara ska gå.
Kommentarer
Trackback
