Jhenny

Imorse hade jag ett riktigt mental breakdown. Jag var så trött och smärtpåverkad. Helt själv hemma och kunde ingenting.  Grät för att jag inte fick på mig kläderna, för att jag inte hann fram till telefonen när den ringde, för att jag inte lyckades manövrera kaffemaskinen med en hand, för att jag inte kunde vare sig borsta eller sätta upp håret. Ja ni hör. Det är inte likt mig att bli så. Men idag hände det. Kände mig så ynklig och utsatt. 

Lite bättre nu efter medicinerna. Blir dock trött på dom. Brorsan ringde helt pepp och undrade vad vi skulle hitta på för kul planer nere på Öland nu i långhelgen. Jag ville bara lägga på. Inte pga honom i sig utan mer för att han inte kan räkna ihop ett och ett. Kanske inte har ork att hitta på massa saker som loppisrundor, spelkväll och annat just nu. Ska fira på Thomas på lördag som fyllt 65 det kan bli det som man orkar. Eller så vänjer jag mig och piggar på mig och orkar nåt mer. Det får tiden utvisa. Blev dock matt av hans samtal. 

Nu ska jag göra ett nytt försök att få på mig kläder och packa det sista. Allt tar sån tid nu som  enarmad.