Jhenny

Operationen i fredags är utförd och jag är på benen. 

Jag var supertidig dit då jag var osäker på trafiken så var på plats redan 06:30 och hade tid kl 07.00. Det blev en plågsamt lång och orolig halvtimme. 

Blev inropad och fick gå igenom alla hälsofrågor och id kontoll vid disken. 

Fick byta om till sjukhuskläder och sedan komma in till pre op salen. Fick direkt alla mediciner och de började att sätta infart. Jag är väldigt svårstucken på min vänstra sida så det tog en stund vilket resulterade i att kirurgen kom och hade samtal med mig medan sköterskan höll på med infart och värmekuddar på min hand på min andra sida. 

Jag frågade sköterskan vilken tid jag hade för operation. Hon svarade att jag skulle in på en gång och var först för dagen. Jag blev så lättad. Förra året fick jag ligga och stirra i taket i drygt två timmar innan det var min tur. Inte att föredra när man har narkosskräck. 

Narkossköterskan kom och hämtade mig och rullade in mig i operationskorridoren. Fick klättra upp i operationsstolen och spändes fast med hjälm och nackstöd. De hade fått information om min rädsla och jag mindes från förra året hur bra de var på att trolla bort mig och så var fallet även i år. 

De var många därinne och det var två av dom som jobbade med att behålla mitt fokus. De pratade på och jag blev borttrollad ett par gånger. När narkosläkaren behövde sätta om min infart till armvecket istället för handen så blev jag stressad. Började må illa. Fick syrgas och jag blev borttrollad igen med fokus på annat. Hör att sköterskan säger något men uppfattar inte vad. Förra året sa de till när det sprutade in narkosmedlet i infarten men i fredags sa de bara att "snart kommer du att sova" så när det började kittla i ansiktet så hann jag säga halva meningen "det är nu jag ska tänka på något positivt" och jag hann precis stressa fram till platsen jag ville vara på innan det blev beckssvart. 

Vaknade upp och insåg att jag var tillbaka i min säng. Motoriskt rastlös. Det kliade i benen. Sköterskan kom med saft och sa något jag inte kunde uppfatta. Var enormt groggy. Spillde saften över hela täcket då jag fastnade med slangarna från mina två infarter. Fick nytt täcke och ny saft. Mådde illa och ville inte dricka. 

Sköterskan sa att jag var tvungen att försöka. De kom med den ljuvliga värmefläkten under täcket men jag somnade inte om som jag gjorde förra året. Jag var vaken men seg i skallen. 

Fick plötsligt ont i axeln. Märkligt ont. Kändes som någon nöp mig mycket hårt. De kom direkt med morfin. Och frukost. Mådde illa och var inte sugen. Förra året åt jag allt på en gång som att jag inte sett mat på en månad. Nu gick det sakta och fick inte i mig hela. Det tjatade om att dricka. 

Kirurgen kom och lämnade papper och sa att jag ska läsa igenom när jag kvicknat till. 

Läste igenom på en gång. 

sköterskan kom och kollade lite värden. Hon pratade om Öland och stugan. Hur visste hon det undrade jag. "den har du pratat på bra om i dina drömmar" Eh jaha?

Första jag frågade när jag vaknade förra året var " regnar det?" det var sol och 24 grader. 

I fredags var det första jag sa "var tog pappa vägen?"

Förstod då plöstligt varför jag tänkt på pappa stunden efter att jag vaknat. 

Jag hade varit på Öland, pappa var där och jag hade hittat den perfekt röda blomman. Allt det hade jag babblat på om under väckningen. 

Jag började skratta. Jag visste precis vilken blomma jag hade menat, 

I förra helgen hittade jag en perenn till Lukas att plantera på graven. Har sökt länge efter en perenn som inte blir buskig och som är klarröd då jag ville ha den färgen till Lukas. Och förra helgen hittade jag den och köpte den. Den blomman följde med i narkosdimman. Och stugan var ju dit jag precis som förra året flyttade mig till innan det blev svart. så inte så konstigt att jag trodde jag varit där. 

Och pappa? Jag vet inte. Kanske var han där och höll koll att allt skulle gå bra. Jag tror och hoppas det. 

Blev plötsligt enormt kissnödig från ingenstans. Tyckte det var konstigt då jag fastat och knappt druckit något. Sköterskan skrattade och pekade på något ovanför mig. Droppet. Hade missat det. Kirurgen var på ingång så fick invänta honom. Han pratade kort och sa att vi skulle höras på telefon om odlingssvaren. Jag fick ok att bli utskriven men skulle sitta i väntrummen till illamåendet lade sig. Fick mera mediciner mot åksjuka och gå på toaletten. Bytte om vilket inte var lätt med två infarter som jag trasslade in mig i. De kom och tog bort dessa så snart jag kommit till väntrummet. 

Fick kaffe och nån tablett som var mot inflammation. 

Fick tillgång till min telefon så kunde ringa Eva som skulle hämta mig. 

Var hemma vid 11.20. Hade varit hemma mycket tidigare om jag inte mått illa och kommit igång med drickandet tidigare. 

De är verkligen toppen på det där stället. Både sköterskor och narkospersonalen. 

Kände mig glad över att allt gått så snabbt och att jag slapp den där ångestvändan från förra året när jag fick vänta länge. En skön pers att slippa. 

Hade rejält drogrus när jag kom hem och hjärtklappning på alla mediciner så kunde inte sova. Låg i sängen hela eftermiddagen och bara var. Tankarna var rosa skimrande och fluffiga. Kvällen likaså. Det avtog dock vid 21 tiden. Då började det mindre roliga. 

 

Idag är jag trött men hyfsat ok. Kliar i främre stygnen. Har två olika sår som är sydda. Ett på baksidan och ett på framsidan. 

Gör ont i vissa rörelser och när jag gör vissa rörelser som man normalt gör automatiskt utan att tänka. Expempelvis när jag tappade en sak igår och reflexmässigt försker fånga med höger hand. 

Aj!

Sova har gått lite bättre än vad jag trodde. Inte optimalt och inte hela nätter men längre stunder iallafall. 

Men är väldigt trött. 

Men I did it och hoppas nu att det räcker så här. 

Kirurgen pratade om en operation i armbågen eftersom problemet har klättrat även ner dit senaste månaderna. Han sa att det var en stor operation med lång rehab men att man först behandlar med sjukgymnastik och kortisoninjektioner. Jahapp. Detta flyttas vidare till handkirurg för utredning om det kvarstår efter fredagens åtgärd.Hoppas Hoppas att det släpper. Det räcker så här. 

 

 

 Från i fredags med axelvadden i omklädningsrummet 

 

Och från igår förmiddag efter att ha dragit av axelvadden. Svullet och jävligt men ändå ok.