Jhenny

Många fina minnen..och roliga. 

Såg en bild på mig själv igår som kom upp i fotominnen för gårdagens datum. En bild på mig stående i havet vid vårat hotell. Marcus tog bilden efter vi snorklat..

Bilden påminde mig om proceduren att ta mig ut till snorkeldjupt vatten. 

Innan avfärd hade jag läst på om vad för djur det finns i det vilda i Egypten. Mest pga min ornskräck. 

Det var inte så farligt och ormar och sånt höll inte till i städer utan i öknen. Good enough. 

Tills jag hittar vadå? Sandålar! 

Och hur beskrev man dessa? 

Mindre ormliknande djur som bor i hålor i havsbotten ofta på grunt vatten. 

Säg vad?  

Samma havsbotten som det är tänkt att jag ska gå på? Aldrig i livet. 

Hur jag skulle lösa detta problem höll jag på med länge. Kom inte på nåt mer än köpa badskor för det behövde man ändå ha pga vassa koraller. 

Nåväl. Veckan flöt på bra. Ute på paradisön mahmya fanns inga hålor och jag såg bara vanliga ålar ute på öppet vatten under vår snorkling vid ett rev. (Det har jag nämnt här förut). Men so far so good. Mest fisk och detta var ju lugnt. 

Men så kom Marcus på att vi ska snorkla vid piren vid hotellet där det enligt rekommendation fanns mycket fint att se.

Hinner ta två steg ut i vattnet. Vad ser jag? Hålor. Överallt!. 

Herregud. Jag pep som en kattunge som längtar efter mamma hela vägen ut. Eller fram tills jag såg mängden av maneter. Då tjöt jag högt i panik. 

Marcus skämdes nog lite men försökte hjälpa mig så gott det gick. Han drog ut mig på lite djupare vatten där var det fortfarande maneter men inte lika många. Ett tag kände man dunsar hela tiden när de slog emot kroppen. 😱 snorklade ett tag och sen påbörjade vägen tillbaka. Och det är vid knähögt vatten och fullt av hålor i botten runt om mig som jag står och ser helnöjd ut. 

Mest helnöjd att ha 15 meter kvar till land och inte 500 meter dom jag hade tagit mig ifrån (det var ebb)  

Nöjdheten att jag faktiskt snorklade under dessa omständigheter kom först senare på kvällen. 

Några sandålar såg jag inte då tack och lov för då hade vistelsen i vattnet blivit kort. Endast rockor,maneter i alla storlekar och massa fiskar i regnbågens alla färger  och sådana svarta taggbollar med ögon ( lustigt djur). 

Ett minne från Egypten. Inte mitt mest stolta ögonblick därute i vattnet pipande och 0% stöddig men men väldigt roligt i efterhand.  

500 meter ut i röda havet vid hotellet i  hurghada (jag & Marcus) 

Tack och lov införskaffade vi olika snorklar. Köpte sådana masker som i bild men jag fick galen cellskräck i den och Nathanael med så vi två höll oss till vanliga typen.