Jhenny

Att välja. Ta beslut. Göra ett eller flera val. Bestämma sig. Välja sida. ha en bestämd åsikt. 

Är det alltid ett måste? 

Jag tycker inte det. 

Man är vek om man inte tar ställning? Är det så? 

Folk har generellt för bråttom med att ta fasta beslut och positionera sig på olika sidor om saker och ting i livet. Eller tar den enkla vägen och går i mamma och pappas fotspår och tycker som de blivit fostrade. Men vet de egentligen vad de tycker? Är det insatta i vad de tror på eller är det bara för "att det alltid varit så"? 

Det är en funderare att ta. 

Jag minns exempelvis mitt första val. Jag var 18 år. Hade noll intresse av politik men ville ändå inte rösta blankt. Pratade med mormor som jag så ofta gjorde när jag kände mig vilsen. Hon sa att det är svårt när man är ung och inte intresserad men rekommenderade mig att läsa på lite om partierna och vad de stod för. Jo tjena vad jag lyssnade. Hade noll lust till detta. Så jag tog den enkla vägen och röstade så som min familj gjort länge. Nästa val däremot när jag hade hunnit bli 22 år och flyttat till Stockholm så tog jag mig själv i kragen och läste på. jag röstade inte som i mitt tidigare val. 

Jag gjorde ettt eget val. Men var det ett bestående val?Nej. Behövde det vara det? Nej. 

Och precis så tycker jag att det är med mycket i här i livet. 

Jag har så länge jag minns tillbaka inte tyckt om det här med att behöva ta tydlig ställning. Välja sida. Eller Tycka mer om något/någon än andra/annat. 

Som barn skulle man välja vem som var ens bästa kompis. Varför? Jag hade två. Det gick utmärkt för mig. Tyckte om dom minst lika mycket men på olika sätt. 

I tonåren skulle man alltid ta ställning och välja sida i konflikter kompisar var i. Jag vägrade. 

Att välja bort någon för en konflikt som jag inte var inblandad i var idiotiskt. 

Var det något grövre i grunden kunde jag säga vad jag tyckte i frågan men jag klippte inte med någon. Krävde heller inte att någon skulle göra det i mina konflikter. 

I vuxenlivet har det uppstått så mycket situationer i diskussioner och i händelser där det anses nästan kravlikt att ta ställning eller välja sida. 

Jag tycker mycket om mycket men det är sällan vitt eller svart. plus eller minus. Det är okej att tycka nyanserat i många frågor i livet. 

Dock inte allt. Vissa saker kräver sin ståndpunkt. 

 

Varför snöade jag in på detta nu då? 

Jo en tanke slog mig igår efter ett samtal jag hade förra veckan där jag blev påmind om hur det varit under min uppväxt. 

Den där förlorade rätten att få ha en fot på varje sida. Att inte alltid behöva välja. Att det inte alltid är något/någon som är det bättre altermativet. Båda alternativen kan vara minst lika bra.

Skynda inte på till att hitta sin sida. Man kanske aldrig gör det i vissa saker. Och det är okej. 

Och hittar man sin sida så är det också okej. Man kan inte alltid tycka lika. Olika är bra. 

 

Något jag tar med mig som förälder.