förtjusande skräckslagenhet

Jag tycker så mycket om rysare. Filmer som är gastkramande och gör en näst till paralyserad. 
Jag har inte karaktär till att bära upp det efteråt dock. 
Mamma var galen på mig i tonåren för att jag kollade på sådant som jag sedan inte kunde hantera. 
Vissa filmer har gett mig men..Jag har till exempel väldigt svårt för badrumsspeglar efter att ha sett filmen candyman som 13åring. 
Filmer med andar och övernaturliga fenomen skrämmer mig mest. Betydligt mer än filmer med maskerade mördare. Konstigt egentligen eller är det så att det abstrakta skrämmer mer just för att det är okänt och osynligt? En mördare med mask vet man är en människa där bakom men bara inte vem. 

Hur som så är det ganska intressant hur man kickar igång på adrenalinet man får och är ganska så stöddig för att sen få nojor och hjärnspöken.

Ja. Har ikväll sett en sådan typ av film.
Invisible man. Den var bra. Inte speciellt nojig nu men helt slut efter att ha spänt mig hela filmen i förtjust förväntansskräck. 

Vi människor är bra märkliga ibland. 

Kommentarer

Designen är gjord gratis utav Designbloggar.com



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback