Jhenny

Läst några inlägg och artiklar som jag reagerade på. 

En tjej skrev om sina föräldrar som skilt sig efter många år tillsammans och gått vidare i nya relationer. Tjejen tyckte att man kan ju inte bete sig som tonåringar och bli nykär när man är närmare 60 år. Hon tyckte det var absurt. Får hoppas att det var sorgen över föräldrarnas skilsmässa som talade och inte hennes egentliga åsikt. Den verkade skev. 

Man kan väl bli kär så länge man lever? 

En annan skrev om i en krönika att han efter en lång tid berättat för kvinnan han varit förälskad i att han var det. Han skrev inte hur relationen var om det var besvarat men jag antar det för han skrev att det var det bästa beslutet han tagit och att det var en lättnad efteråt. Fint och modigt gjort. Man måste våga för att vinna. 

Och öppna och ärliga känslor är ju att föredra. 

Modig man. Jag hoppas för hans skull att det var besvarat. 

Flera fina historier idag har jag läst.

Fin läsning.. 

Men det där med Valentine s day

Är det inte bättre att vårda, uppskatta och uppmärksamma kärleken lite mer regelbundet under året?ska vi verkligen behöva en dag till det?kommer det från hjärtat då?