Jhenny

En av mina hittills största förluster i livet. 

Jag är både jättesjuk denna kväll och kämpar med känslorna så låter min egen text från 1 års dagen för 3 års sedan summera. 

Idag har det gått ett helt år. Det är väldigt svårt att ta in att det faktiskt har gått ett år. Ett helt år utan mormor. Jag vill skriva så mycket men jag känner för mycket så jag är inte riktigt där än där man finner orden. Ett år utan mormor skrev jag. Ja utan då i fysisk närvaro. För med mig det är hon. Jag tänker på henne dagligen och hon poppar upp vid tillfällen och ibland är det så man får hålla i sig för att inte tappa det helt. På öob tex när jag såg rutiga kollegie block, plötsligt mindes jag mormors ständiga enmans Yatzy vid köksbordet efter jobbet. På torsdagar när det är pannkakstorsdag och sorgen över att aldrig få mormors perfekta lövtunna pannkakor med frasiga kanter igen hänger som ett moln över stekpannan. Till frukosten när man längtar efter hemlagad äppelmos. När man fastnar i korsordet och man bara vill ringa och få hjälp att komma vidare. Eller värst av allt när allt är motigt och man behöver den där Peppen som bara hon kunde ge. Hennes skratt. Hennes närvaro. Hennes enorma kärlek. Allt fattas och saknas. Vissa dagar tänker jag på henne med värme och ler. Vissa dagar gör tankarna ont. Men så får det vara. Även fast jag kan höra hennes missnöje över att man sitter och tjuter om henne vid köksbordet. Men det får hon bara ta då hon lämnade så tidigt. 

Så saknad men med mig i tanke och hjärta varje dag. ❤

Nathanael och gammelmormor 2007