Jhenny

Tänk att det har gått 5år. Det är inte klokt. 

Kan fortfarande förnimma känslan av att köra fingrarna genom Elsas lurv på magen och kan fortfarande höra Emils pratljud som han hade. Tänk ändå att se fick bli 16 och 17 år. Och vilka år det var. 

 

En beskrivning till ett inlägg som jag skrev för 5 år sedan. 

 

Mitt hjärta går i tusen bitar men himlen blir två stjärnor rikare. Elsa 980902 - 151104 Emil 990914 - 151104 Mina djur är inte bara mina djur. De är delar av min familj. De får kärlek, omvårdnad, lek, egentid, lördagsgodis, julklappar, uppfostran och allt däremellan precis det som jag ger mitt barn. Precis som mitt barn så har jag valt att ta till mig och ansvara för dem. De har en plats i familjen och i mitt hjärta. Jag var 14 år och livet var turbulent när Elsa kom som en skänk från ovan. Vi blev själsfränder, hon förstod mig och jag förstod henne. Hon var ett stort stöd i min mentala bergochdalbana. Ovärderligt att se tillbaka på. 1år senare kom Emil. Den egensinnade busbebisen vi behövde. Och nog har han varit bebis ända fram tills idag. Hans personlighet har gett så mycket skratt och glädje och sällskap. "sociala Arne" kommer fattas enormt. Vem ska man nu smyga på vid dörrkarmen? Det är en enorm kärlek och en enorm sorg. Över halva livet av närvaro som nu försvinner. Nu ska de vara på det gröna ängarna som Nathanael säger. Det förtjänar de efter allt vad de har skänkt oss. Älskade gosbollar. Jag längtar redan så...tills vi ses igen <3