mörker

Nu blev det väldigt mörkt. Ångest. 
Ortopedbeaöket gav det resultat som jag fasat för. Det blir sannolikt operation. Remitterad till magnetröntgen. Det är steg 1 för operation. Jag vill inte. Jag frågade om man var vaken eller sov. Osäker på hur stort ingrepp det är. Man sover. Golvet kom lite närmare..fick verkligen fokusera för att inte falla ihop. Jag vet inte varför jag har sådan narkosskräck. Kontrollbehov?säkert. Jag vill gärna ha kontroll över min egen situation och mig själv. Inte andra. Jag övar på att förbättra mig på att inte alltid kunna ha stenkoll på min egen situation..
Jag är också rädd för att inte vakna igen. Varför?Jag vet inte. 

Jag fick välja om jag ville ha en kortisonspruta eller inte. Att den ska verka var procenten liten på eftersom spruta 1 inte hjälpt alls. Jag valde att ta den. En lite procent är ändå en chans. 
Så nu har har mer ont igen..precis som förra gången. Effekten är sådan. Värre tillstånd första 2 dygnen. 

Hem och vila lite en stund. Känner mig väldigt nere. Längtar efter min mormor. Hon hade på ett kärleksfullt sätt sagt åt mig att sluta sjåpa mig. 



Kommentarer

Designen är gjord gratis utav Designbloggar.com



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback