Jhenny

Det finns en del stunder i mitt liv och vardag då jag saknar min pappa. Jag tänker på honom ofta. Nu kan jag tänka på honom utan att bli ledsen men det tog tid. Idag lyssnade jag på Mercedez Benz med Janis Joplin utan att få en klump i magen. Jag tog upp ett mail som legat i min inkorg i 2,5 år, läste det och log. Det är ett fint mail, så beskrivande. Det är pappas griftetal som prästen Klas skrev om pappa inför begravningen. 

 

Jag tänker posta det nu. Det är som ett steg i processen. 

 

Griftetal för Jan-Erik ”Janne” Eskil Åhlén
Trots det storslaget utbredda universum och den underbara vackra naturen och den långa historia av mänsklighet som vi bara är en liten del av, så kan en enda människa betyda så mycket för oss att inte ens sorgen efter dennes död kan få en att ångra sin kärlek. Om det än är smärtsamt och vemodigt att sörja den man hållit av så finns det inget annat som samtidigt kan innehålla så mycket glädje. Vi är samlade här idag för att ta avsked av Janne, men också få minnas och glädjas av det han fick vara och ge under sitt liv här på jorden.

Allt vad som ryms i en människa kan inte fångas i några få ord eller meningar. Våra minnen består inte bara av det som kan rymmas i bara några få ord utan består också av färger, dofter och känslor. Den bild jag fått genom era berättelser om Janne och de gånger jag träffat på honom är bilden av en väldigt omtänksam person, som verkligen såg individen och som mötte människor på ett bra sätt, en person med mycket humor och charm, som gärna skojade och pratade mycket tok. Jag har fått berättat för mig att Janne levde ett hårt liv, men också ett händelserikt liv, rikt på upplevelser och glädjestunder, att han var väldigt duktig estetiskt, att han gärna skapade saker. Janne tyckte t ex mycket om bilar och var en duktig mekaniker, han var duktig på att rita och duktig med växter, särskilt krukväxter och satte ofta nya blommor. Jag har fått berättat för mig att han tyckte mycket om att vara ute i skog och mark och fiska och samla på saker som han hittade, framförallt fina stenar. Från hans sista tid, när han var på Källbo, har fått ta del av berättelsen hur han av misstag försökte ta skott av några plastblommor för att han tyckte de var så fina och såg äkta ut, hur snäll och omtänksam han var mot de andra på hans avdelning och att han brukade läsa högt för de äldre som bodde där på Källbo, och ni som samlats här idag har era egna minnen av Janne, vem han var och vad han fick betyda i juste era liv. Ta till vara på de ljusa minnena, låt dem värma er och skänka er vila i saknaden och sorgen.

Vi får också vila i tron att döden inte är slutet. En av de gånger jag träffade på Janne så bad han mig läsa den här bibeltexten för honom och en av hans kompisar. Den är det trettonde kapitlet i 1 Kor:

”Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.
När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”

De här orden är bland de mest kända och älskade i Bibeln. Orden om tro, hopp och kärlek är ofta citerade, omdiktade, besjungna, symboliskt framställda på olika sätt och de bär en klang av vemod en stund som denna. Det står också ett romantiskt skimmer runt dem, men framförallt är dessa tre ord direkt tagna ur verkligheten. De beskriver livet sådant det är. Våra liv här på jorden är ett liv i tro. Trots att vi människor vet så mycket, kan så mycket och vill så mycket, är det mesta så osäkert att vi bara kan förhålla oss till det på ett enda sätt, det sätt som finns i orden tro, hopp och kärlek. Det är därför aposteln Paulos skriver om kärleken; allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. För kärleken upphör aldrig, den är starkare än döden, för kärleken är Gud och Gud är kärlek. Gud lämnar aldrig vår sida, utan är med oss i liv och död, i ljusa och mörka dagar, och för oss efter vår död till vårt eviga hem hos Gud, Livets källa som allt liv strömmar ut ifrån och sedan tillbaka till.

 

 

 

Inledningsmusik, musik vid avsked och avslutningsmusik spelas på CD

Inledningsmusik
Stairway to heaven – Led Zeppelin

Psalmer
249
235

Vid avskedet
Wind of change – Scorpions

 

Så är det. Så var det. 

Avslutningsmusik
Mercedes Benz – Janis Joplin