Jhenny

Jaha då var det äntligen vår. Iaf enligt årstiden. Själv saknar jag värmen som jag tycker ska komma innan jag erkänner våren fullt ut. Jag går fortfarande i vinterjacka på mornarna, jag är en fryslort. 

Förra påsken vilket var exakt ett år sedan idag så gick vi runt i kortärmat nere på Öland och det var riktigt varmt. Minns att vi tog en fika på annandag påsk på altanen med brorsan och Vickan och vi fick flytta till skuggan för att det var så varmt. Var är det? Ge mig det nu, Jag behöver värme och sol och massa energi. 

 

Åkte på en hejdundrans urinvägsinfektion i förra veckan. Omöjligt att få en läkartid numera så tillslut efter mycket om och men så blev det närakuten. Fick träffa en läkare i 2 minuter som inte ens kunde språket. Men men jag fick antibiotika iaf så jag var nöjd. Men den sorten hjälpte inte fullt ut då jag ansåg mig ha symtom än så fick lämna urinodling i förgår. Svar igår, negativ. Är nu så gott som symtom fri. Fick lämna klamydiatest också som också var negativt. Förkarade att jag inte ville det och att jag levt i samma relation i 11 år men "jag var så ung så det var en uteslutande åtgärd" tyckte doktorn. Vad i hela har det med ålder att göra? Snacka om att ha fördomar om unga människor. Läkare idag, man blir mörkrädd. Först får man kämpa om en tid sen är de inte kloka på en fläck när man väl får en sittning. Eller så har de inte tid att undersöka ordentligt. Usch. Vill inte låta gnällig men tycker att vården är så pass viktig för oss och samhället så det är en varningsklocka. 

 

Nog om det. 

 

Jag är nu tillbaka i studierna äntligen. Klarat av första slutprovet (case) samt tillhörande studiefrågor. nailade precis begreppsquizet också. Måste få malla mig lite. Vilken omställning det var med plattformen som man ska arbeta med. Är inte alls van med det här upplägget så tog ett bra tag innan jag hängde med. Heltid läser jag. De räknar på 2-3 cases i veckan. gaaah. Det är mycket. Men jag tar bit för bit. Jag vägrar stressa upp mig. 

 

Idag var vi med Nathanael på återträff hos sjukgymnasten där han gått i 3 år. Först för träning av grovmotorik, sen finmotorik och sen för en försvagad högerfotled. Hon är så bra och vi är så nöjda. Nathanael fullkomligt älskar henne. Idag hade vi med oss hans cykel och han cyklade som aldrig förr. Han har inte velat cykla på över 1 år. Woho. Ibland behövs det någon utomstående för att kicka igång det hela. 

Tränade hemma sen efteråt då han fick vara ledig från fritids. Gick riktigt bra. Några psykbryt här och där men inga större katastrofer. Det är starten som inte sitter ordentligt men cykla, svänga och bromsa sitter där det ska. Idag fick han känna sig duktig och jäklar vad det satte sig på självförtroendet. Mallig som en tupp. 

Han har skyhöga krav på sig själv och ska kunna direkt och går det inte så rackar han ner på sig själv. Måste vara medärvt då både jag och brorsan har sådana tendenser. Brorsan mer än mig iaf enligt mamma. 

Jag hoppas att han även själv snart kan inse och ta till sig att han faktiskt är duktig. Vi pratar mycket om hemma om att göra sitt bästa är det man kan. Ingen kan bättre än så. Att göra sitt bästa är en bra prestation för då kan man helt enkelt inte bättre för stunden. 

 

Nu är han på simskolan, det är också en bit som går framåt men kanske inte den takt han vill att det ska gå. 

Klassfest för hans klass sen direkt efteråt. Han lär somna som en sten ikväll. 

 

Dags att fixa krubb och mata katt som ålar i armhålan medan jag skriver i hopp om att jag ska regga att det är matdags. Ingen ro ingen rast. 

 

TJING