Jhenny

Jag måste skriva av mig lite här nu känner jag. Jag kan inte skriva på facebook för där finns berörda och jag orkar inte ta massa frågor nu men jag måste bara säga detta:

Jag är såååååååå spyfärdigt less på min släkt! Inte på min familj (mamma,Jocke,Thomas) utan på min släkt. Jag kreverar av irritation och om jag nu ska fullfölja mitt löfte som jag lovat mig själv, att ta bort energitjuvar ur mitt liv så måste jag nu "göra slut" med min släkt. Problemet är att jag älskar mina kusiner, dom är mina godingar och mitt glädjeobjekt när det gäller släkten. På söndag tex ska vi på kalas i tillberga och fira kusin Fanny som fyller 7 år. Ska bli kul, jag har köpt fina presenter och jag ser fram emot att träffa små skruttorna och att slänga käft med Rasmus som efter måååånga år äntligen har tuffat till sig och vågar prata och jävlas. Det jag inte ser fram emot är att träffa resten och tyvärr kommer dom på köpet.
Jag skäms över dom, jag känner irritation mot dom och dom gör mig illamående i vissa lägen.

Jag har haft agressioner mot en person i min släkt i flera år pågrund av vem personen har blivit och vad personen kläcker ur sig men jag har svalt det för husfridens skull. På mitt kalas för två helger sedan fick jag dock nog där klev personen över gränser rejält och det värsta av allt är att personen vet inte ens om det för han ser inte på vilket sätt hans plumpa kommentarer och hans "bara" attityd påverkar mig och min familj. För det är inte bara jag som påverkas av personen även mamma, brorsan och nu även mormor. Alla börjar tröttna på personen och hans sätt. Tragiska är att min kusin börjar bli sin far upp i dagen och det gör mig så ledsen och även frun till personen börjar ändra sig till det sämre.

Ett ex på det:

Jag berättade för personens fru att Nathanael hade varit hos mamma och Thomas ett par dagar efter nyår för att vi skulle få relaxa efter våran påfrestande höst med intensiv studier, intensiv jobb, ständiga sjukdomar, ekomiska problem och renovering av hus. Personens fru kommenterade med ett avundsjuk " ja så bra skulle man ha det".
Jag höll på att flyga ur mitt eget skinn av ilska och tur i oturen så höll jag på att bli sjuk så jag hade inte energin att reagera utåt vilket jag  hade gjort om jag varit mig själv och det hade inte blivit bra.
Detta är personer som lägger in sig på hotell stup i kvarten, tar en weekend tripp hit och dit, går på bio ett ex antal ggr i månaden, går på konserter..ja allt möjligt inom nöjesbiten för att relaxa och ladda batterierna och där satt jag och marcus som inte varit iväg på något (förutom 2 ggr bio) på över ett år och våra barnlediga dagar efter nyår var vad dom ville ha! jag vill kräkas!

Detta är personer som anser att dom gör lite mer och har det lite jobbigare än alla andra för deras småbarn sover dåligt på nätterna, de jobbar hårt på sina jobb och deras barn är ofta sjuka. HA. Welcome to my world!
Dessa personer skulle inte stå ut ett dygn i mitt liv för de är vana med en livsstil som ingen annan barnfamilj jag känner har råd med. Och så har de mage att ha attityden att allt är lite värre för dom.

Usch! Jag saknar den gamla personen, den jag älskade när jag var mindre och som var enkel och inte "uppe i det blå". Personen har verkligen glömt var han kommer ifrån.

Och på detta min moster som jag ja jag vet inte vad. Hon var inte välkommen på mitt kalas och kommer inte vara det på nathanaels heller. Hon är utesluten från mitt liv och det har hon sig själv att skylla! Det är nog med daltande och acceptans nu. Jag har fått nog.

Nog om det..

Nu har jag fått andas ut detta lite..

nu ska jag fortsätta lyssna på min egna ihop satta 90s lista på spotify och skriva wykort på franska...wihoo=)

Jag älskar motley crue btw, bästa feelgood göraren ever! puss<3