Jhenny

Fick veta för ett par dagar sedan att en person ligger för döden i cancer. En person som jag varken älskar eller hatar. Jag tycker inte synd om personen. Jag tycker däremot synd om personens anhöriga. Jag känner och håller av personens mamma och son och jag älskar personens bror. Personen är alldeles för ung för att dö men samtidigt är det heller ingen chock att personen går en förtidig död tillmötes.
Jag känner mig ganska nollställd angående hela händelsen men det jag känner är ungefär det jag kommer känna den dagen då min pappa dör. Jag kommer sörja den personen som han aldrig blev. Jag sörjer för personens anhöriga, speciellt för hans son och för hans bror som inte fick det och den dom borde ha fått.

Jag hoppas att personen kommer att finna frid och försonas med sig själv.