when you die
Sitter vid köksbordet och lyssnar på Bryan Adams och tänker. Fick ett sms från en person som jag känner som ska begrava sin pappa idag och det sms:et fick mig att tänka till lite. Personen skrev någonting klokt som fick mig att tänka ur ett annat perspektiv än vad jag tidigare gjort. Känns bra.
Mina tankar går i övrigt till honom och alla de andra som ska delta på begravningen idag. Begravningar ger mig rå ångest av att bara tänka på det. Jag har inte varit på begravning sedan Marcus morfar gick bort för 5 år sedan och innan det hade jag "bara" varit på tre stycken. två stycken 1996 och en 2004.
Jag kommer så väl ihåg vintern/våren 1996. Jag var 12 år gammal och gick på mitt livs två första begravningar i kort följd. Mina tankar och funderingar handlade mycket om döden under den våren. Vi skrev tankebok i skolan varje vecka som vi lämnade in till fröken och fick respons på tillbaka (inte betyg utan mer fina ord/tankar om det vi skrvit) och jag läste för några år sedan mina från 1996. Jag tänkte mer på döden än vad jag mindes.
Min första begravning var desstuom för ett barn. Min 5 månader gamla kusin. Tror att det gjorde stor påverkan på min syn på döden. Den lilla kistan, barnsångerna/psalmerna och så sjukomstiden innan. Det påverkade mig starkt.
Nog om det.
Marcus vabbar idag med. Han valde det själv så jag fick sova ut. Han är en guldpralin utan dess like! Fick mig en skön sovmorgon imorse (skulle gärna ha sovit hela dagen) och gick upp betydligt piggare än vad jag hade varit utan den. Nathanael har sovit i våran säng två nätter på raken eftersom han är sjuk och han har vaknat var 203 minut och hostat och snörvlat. Hostan låter ritkigt läskig. Hostmedicinen verkar inte hjälpa heller. Men men. Det lär ju bli bättre snart får man hoppas.
Jag ska plugga lite nu sen ska vi promenera till Spånga så jag kan köpa ingredienser till min laboration som jag har att göra denna vecka..
Men först lite lunch.
TJING
Mina tankar går i övrigt till honom och alla de andra som ska delta på begravningen idag. Begravningar ger mig rå ångest av att bara tänka på det. Jag har inte varit på begravning sedan Marcus morfar gick bort för 5 år sedan och innan det hade jag "bara" varit på tre stycken. två stycken 1996 och en 2004.
Jag kommer så väl ihåg vintern/våren 1996. Jag var 12 år gammal och gick på mitt livs två första begravningar i kort följd. Mina tankar och funderingar handlade mycket om döden under den våren. Vi skrev tankebok i skolan varje vecka som vi lämnade in till fröken och fick respons på tillbaka (inte betyg utan mer fina ord/tankar om det vi skrvit) och jag läste för några år sedan mina från 1996. Jag tänkte mer på döden än vad jag mindes.
Min första begravning var desstuom för ett barn. Min 5 månader gamla kusin. Tror att det gjorde stor påverkan på min syn på döden. Den lilla kistan, barnsångerna/psalmerna och så sjukomstiden innan. Det påverkade mig starkt.
Nog om det.
Marcus vabbar idag med. Han valde det själv så jag fick sova ut. Han är en guldpralin utan dess like! Fick mig en skön sovmorgon imorse (skulle gärna ha sovit hela dagen) och gick upp betydligt piggare än vad jag hade varit utan den. Nathanael har sovit i våran säng två nätter på raken eftersom han är sjuk och han har vaknat var 203 minut och hostat och snörvlat. Hostan låter ritkigt läskig. Hostmedicinen verkar inte hjälpa heller. Men men. Det lär ju bli bättre snart får man hoppas.
Jag ska plugga lite nu sen ska vi promenera till Spånga så jag kan köpa ingredienser till min laboration som jag har att göra denna vecka..
Men först lite lunch.
TJING
Kommentarer
Trackback
