Pappa
Har precis lagt luren efter ett 55 minuter långt samtal. Vem som var i andra änden: min pappa.
Hade inte pratat sedan tidigt i våras så det fanns en del att säga. Var iofs mest han som pratade men ändå.
Min pappa är långt långt långt ifrån den bästa men jag kände att det var dags att ringa och säga hej. Var han som ringde sist så kändes som att det var min tur. Jag har skjutit på det länge och tänkt att men han har ju Eva så jag behöver inte ringa men tydligen så hade han brutit upp med henne så fallet var inte så.
Det känns alltid konstigt att prata med pappa faktiskt. Hans röst är så välbekant men ändå känns det ibland som att prata med en kanappt bekant. Konstigt det där. Samtalet blev iaf vad jag hade förväntat mig utav det dock lite längre än väntat. Hade dock önskat att han frågat lite mer om oss än vad han gjorde. Och det jag hade velat mest var att han skulle fråga om Jocke men det gör han sällan :(
Nu sitter jag och väntar på att hans assistent ska ringa upp mig. Hon verkar vara en trevlig tjej, jag har talat med henne en snabbis förut och pappa talar bara gott om henne. SKa inte fråga henne nåt (hon har ju tystnadsplikt) utan ska bara berätta vad pappa sagt och höra mig för lite om några tankar jag haft och vad hon tror om det.
Mamma hade jag inte väntat mig nån respons ifrån. Förstår att hon inte har mycket att tillägga men blir arg när hon ifrågasätter mitt syfte och påpekar sitt tycke. Det är ju mitt val och jag förstår hur hon tänker men ofta så kan hon uttrycka sig förbaskat plumt och odiskret när hon uttrycker sina åsikter. Mamma är väldigt rakt på och ibland lite för mycket.
Ibland känns det lite som att sitta fast i en rävsax. På ena sidan står katten och på den andra sidan står råttan.
Nu ska jag läsa om fantastiskt roliga världsekonomin. Bara namnet på det skulle kunna få mig att somna utan problem. Ekonomi är inte min bit och det intresserar mig inte ett skvatt men vad ska man göra? Måste man så måste man...
TJING!
