mirror blindness
Jag ser mig i spegeln utan att se mig. Alltså förstå mig rätt,jag ser alltså min spegelbild men inte mig själv.
Och jag låter knäpp som vanligt,får kanske börja vänja mig vid det.
Det jag menar är att jag inte riktigt kan identifiera mig,veta vad som är just jag. Det pendlar vilt och brett. Kan vara en fördel men också en nackdel.
Som exempel så kan jag nämna ämnet inredning. Låter ytligt jag vet men det är ju liksom en av de passioner jag har.
Jättesvårt att inreda och hålla sig nöjd när man från dag till dag ändrar sig i vad man tycker är fint och harmoniskt.
Jag gillar den nordiska enkelheten med beiga,vita och gråa färger. Det stilrena. Jag gillar det lantliga och romantiska,blommor i blått och söta detaljer. Jag gillar starkt färgade indiska tyger och sittkuddar på golvet samtidigt som jag andra dagen älskar IKEAs soffor med stora pösiga kuddar. Jag gillar min egen konst, inramade rock planscher och franska natur och miljöbilder.
Fattar ni att det blir svårt?
Och jag är så här i det mesta,inte bara inredning!
Funderar över om jag någonsin kommer finna jaget.
Men detta roar mig lite också.
Jag är mångbottnad!
