Jhenny

Pratade med en kompis i telefonen häromdagen.

- Ett besök på Liseberg skulle ju vara roligt. Åka lite bergodalbana och annat.
- Ja det låter som en rolig ide´.

Men lika snabbt som jag sagt det så insåg jag att det inte alls var en rolig ide´.
Det räcker med att fråga dom som variot med när jag åkt bergodalbana om varför.

Jag är nog den ultimata katastrofala karusellåkaren.

För att dra några exempel...

Som den gången på Liseberg år 2001. T och jag står i kön till bergodalbanan och jag frågar ut två st 6-7 åringar minst 15 gånger om dom var säkra på att banan inte hade en loop och om dom verkligen kunde intyga mig om att man inte dog av skräck och dom såg så lyckliga ut och bedyrade att det var minsann en småbarnskarusell,de hade åkt värre. Inte helt övertygad och med skräcken i ögonen så satte jag mig i den och åkte iväg.
Vi åkte uppåt i en evighet och jag tänkte längt upp på platån att det här var ju inte så farligt och insåg en sekund efter att vi skulle ju ner också. Och nerför gick det...Kan nog skriva under på att hela Liseberg hörde mig...och T skämdes rejält!

Ölands djurpark 2006.
Marcus fick för sig att vi skulleåka bergodalbanan och jag tittar på den och ser en löjligt liten bana som ser helt harmlös ut. Ändå får jag den där "karusell klumpen" i magen när vi står i kön,jag menar det var ju ändå en beroidalbana trots att den var liten.
Vi åker iväg och första delen av banan gick det bra men sen ökade det farten och det började knaka och spraka. JAg skriker i högan sky att jag måste spy och tjejerna framför oss ser med nervösa blickar bakåt på oss där jag sitter och gallskriker och Marcus lugnt förösker lugna mig och säger att jag inte alls ska spy.
Jag skriker en hel harrang med ord om att den håller på att gå sönder och vi kommer åka av banan och diverse annat och stackars Marcus gör allt för att få n er mig på jorden.
När vi kliver av så slår jag om och blir cool lugn och funderade på att åka den nästa år igen. Scizo? en aning!
Men efter att Henke berättade i somras att han adlrig mer ska åka den efter att den knakat och tappat skruvar nåär han åkte den så har jag ångrat mig i frågan om att åka den igen...

Gröna lund 2002.
Jag med sällskap av Dalslands folkhögskola är på Grönan en hel dag.
Vi åker diverse karuseller och jag hinner skämma ut mig totalt i både fritt fall och extreme innan det är dags att åka bergodalbanan,min stora fasa. HAr alltid haft en stor skräck för grönans bergodalbana. Varför? För att den ligger id vattnet. Jag är helt säker på att jag skulle åka av banan och slå ihjäl mig och sen ner i vattnet eller överlva men sen för att drunka när vagnen fortsätter ner i vattnet. Vet inte hur många gånger jag har drömt mardrömmar om denna bergodalbana.
Men jag satte mig i den för jag tänkte att så många som åker och faktiskt ser glada ut när dom kliver ur så kan det ju inte vara så farligt.
Jag kliver i vagnen och ångrar mig. Frågar karusell skötaren om jag får gå av och hon säger nej.
VA? skriker jag med ögon stora av fasa och hon frågar vad jag sa?
Jag upprepar att jag vill kliva av och hon svarar att hon trodde jag hade frågat om jag fick byta plats. Till min stora lycka så släpper hon av mig och jag rusar ner och sätter mig med John som sitter i chock efter att vi lurat upp honom i extreme som jag hade bedyrat var harmlös (jag skrek mest av alla). Jag hade åkt den 1999 och tyckte inte alls att den var farlig då..Måste varit ung o dum.

Ja det var mina bergodalbane historier det..Sen har vi ju mina två åk i frittfall som jag fick men för livet av men det kan vi ta en annan gång...