Jhenny

I slutet av förra veckan så sträckte jag ut min hand. Igår kväll fick jag en hand tillbaka i min. 

Lättnaden. Kände verkligen stenen falla från hjärtat. 

Det kanske inte blir som förut  och vi kanske tappar varandra längre fram men det kommer inte att vara på grund av några andra än oss i så fall. 

Jag har saknat den här personen och verkligen sörjt vår förlust och sättet vi tappade varandra på.

Jag tvivlade på om jag skulle få en hand tillbaka men innerst inne hade jag ett stort hopp. Vi är lika i våra tankar och det var det som gav mig hopp. 

 Det meddelandet som jag fick igår innehöll det som jag känner. Saknad och kärlek. 

Familjebanden är kvar. 

Vi har mycket att säga varandra men ett steg i taget.