100% ärligt
Finns en person som jag har känt i några år nu som jag kom överrens om från första kontakten att vara ärlig mot.Eller att vi ska vara det mot varandra helt enkelt.
Det har vi väl varit också.Jag har alltid sagt vad jag tycker när personen i fråga har vänt sig till mig med alla möjliga tänkbara diskussioner.Ibland har jag varit så ärlig så att jag har känt mig elak men det är tyvärr något som behövs när det gäller denna personen.
Ibland har jag blivit så frustrerad på personen så att jag har bett den fara åt helvete ett par gånger för att jag helt enkelt inte orkat med honom.Han är en av dom som passar in i mitt gnällspiksinlägg tidigare.
Till 80% så går den här personen mig på nerverna och då kan man ju undra hur fan jag orkat att hålla kontakten de här åren.Jag ser kvaliteer som kan komma fram bara personen jobbar och anstränger sig lite för det som jag har hoppats på att den ska göra men icke.Sen tycker jag synd om honom också för att han lever ett låtsasliv i sin kokong (lägenhet) framför sin dator.Människan har alltså inget liv i verkligheten.
Visst jag kan tycka att mitt liv är händelselöst och tradigt ibland men jag har ett liv och oavsett om jag vill byta bort det ibland så är jag glad att jag har det och vill inte byta bort det innerst inne dom dagar som jag känner så.
Nu funderar jag på vad som var meningen med detta inlägg..ville nog bara gnälla av mig lite om att vissa bara är så jäkla hopplösa och att det känns så trist när man ger och ger och ger men aldrig får något tillbaka i en kompisrelation.
Men vad skönt det känns idag för nu har jag verkligen fått "spy ur mig" vad jag verkligen känner och nu vet personen att där står jag och jag rubbar mig inte bara för att det inte passar honom..Nej nej..ärligt skulle det vara och ärligt är vad det är...
Det har vi väl varit också.Jag har alltid sagt vad jag tycker när personen i fråga har vänt sig till mig med alla möjliga tänkbara diskussioner.Ibland har jag varit så ärlig så att jag har känt mig elak men det är tyvärr något som behövs när det gäller denna personen.
Ibland har jag blivit så frustrerad på personen så att jag har bett den fara åt helvete ett par gånger för att jag helt enkelt inte orkat med honom.Han är en av dom som passar in i mitt gnällspiksinlägg tidigare.
Till 80% så går den här personen mig på nerverna och då kan man ju undra hur fan jag orkat att hålla kontakten de här åren.Jag ser kvaliteer som kan komma fram bara personen jobbar och anstränger sig lite för det som jag har hoppats på att den ska göra men icke.Sen tycker jag synd om honom också för att han lever ett låtsasliv i sin kokong (lägenhet) framför sin dator.Människan har alltså inget liv i verkligheten.
Visst jag kan tycka att mitt liv är händelselöst och tradigt ibland men jag har ett liv och oavsett om jag vill byta bort det ibland så är jag glad att jag har det och vill inte byta bort det innerst inne dom dagar som jag känner så.
Nu funderar jag på vad som var meningen med detta inlägg..ville nog bara gnälla av mig lite om att vissa bara är så jäkla hopplösa och att det känns så trist när man ger och ger och ger men aldrig får något tillbaka i en kompisrelation.
Men vad skönt det känns idag för nu har jag verkligen fått "spy ur mig" vad jag verkligen känner och nu vet personen att där står jag och jag rubbar mig inte bara för att det inte passar honom..Nej nej..ärligt skulle det vara och ärligt är vad det är...
Kommentarer
Postat av: Micaela
Ibland behövs elakheter för att den andra ska förstå.. kanske inte om man säger dumma saker enbart för att såra, utan för att efteråt förklara att man gjorde si eller så för att nå dit syftet var tänkt...
Trackback
