Jhenny

Det är så mycket jag känner just nu,om jag ska vara ärlig så känner jag alldeles för mycket.
Det finns så mycket jag vill säga men det lilla jag säger missförstås bara.
Det finns en klyfta/spricka i tillvaron mellan mig och en annan som bara blir större o större känns det som.
De flesta av dagarna är det sorgligt men sen kommer det någon dag då och då som jag tänker "det kanske är meningen".
Det jag menar är att det jag skriver om nu är inget man behöver kämpa för,har man en bra sån så klarar den alla väder.
Så om man kämpar,är den då så himla bra som man tror att den är?
Vänskapen
Jag blir inte klok.
Det händer så mycket hela tiden överallt och nu detta,tar det aldrig slut?
Jag menar det måste ju bli ljusare snart?
Jag lider med min mamma också,hon har det inte lätt just nu:(
Mitt hjärta gråter för henne.
Vill så mycket att hon ska få slippa allt som varit och få börja se framåt med nya tag.