Jhenny

Måste bara posta en bild på mina syskonbarn. Stolt faster till dessa två. 

I söndags den 14/10 fyllde Nathaanel 11 år. Helt galet. 

11 år och går i 5an. Vad hände med tiden frågar jag mig för varje födelsedag som passerar. 

Mamma och Thomas kom upp från Öland, Annelie och tjejerna komnfrån Västerås och så farmor Eva. Imorgon är det kalas på boda borg i Oxelösund men jag jobbar så det är Marcus som roddar det. 

 

Hej hej hemskt mycket hej, 

 

Det var inte igår jag skrev ett inlägg direkt. Varför inte då kan man undra. Tja, jag tappade lite intresset eller rättare sagt meningen med det. Jag tänkte på vem skrev jag för och till? Skrev jag till mig själv eller satt det faktiskt folk därute och läste? Eller var det bara min egna lilla terapi? 

Jag tappade sugen helt enkelt i kombination med tidsbrist och det klassiska "livet kom emellan". 

 

Det är som sagt väldigt längesedan jag skrev så var tar jag upp tråden efter så lång tid mån tro.

 

Det har varit händelserika år. Gott och ont. 

 

Massor av död har det varit det senaste 2 åren, tätt följda av varandra utan paus att hantera och ta in. Men också nya familjemedlemmar (syskonbarn, kusinbarn) och så har ju hela familjen lämnat Västerås vilket varit en stor sak att hantera för mig då hela familjen bor betydligt längre bort från mig nu. 

 

VI bor kvar i Bromsten och är inne på år 11 nu här  i huset och Nathanael går i 5an och fyller 11 år den 14/10. 11 år!! Det är galet vad tiden går. 

 

Jobbar och står i. 82% som undesköterska inom demensvården. Jobbat ute i Täby nu i 2,5 år. Trivs bra med kollegor, miljö och våra brukare. Det är ledning, lönesättning och lång resväg som gör att jag letar mig bort därifrån men också att jag vill utvecklas. Jag är utan att skryta väldigt bra på mitt jobb men jag vill utvecklas inom min yrkesroll och jag tror att jag vill bort från demensen även fast den intresserar mig och det är där mina stora kunskaper och erfarenheter ligger. Men vi får se. Jag tänker jobba kvar detta året iallafall så får det bli förändring nästa år. Just nu vill jag har lugn och ro. Behöver verkligen det. 

 

Jag är åter igen på utredning för mina ryggproblem som inte lir bättre. Det är uppförsbacke. Nu på sista röntgen kunde dem se artros i ryggraden som ökat ganska kraftigt på 3 år sedan förra magnetröntgen. Så nu är jag insatt på ett strikt träningsprogam för att bygga upp bärande ryggmuskler samt öka rörligheten. Går även på vattenrehab på torsdagar som jag snart ska bege mig iväg till. Och väntar på tid till en ortoped som jag blivit remmiterad till. Det är mycket att få ihop allt när man samtidigt jobbar men det får gå. Värst av allt är att jag är så trött hela tiden. Jag som inte varit mycket för att sova skulle kunna sova hela tiden. 

Men jag ser trots att artros är obotligt ljuset igen. Jag ä motiverad till att följa detta program så att jag äntigen kan börja träna och komma tillbaka till mig själv igen så som jag velat men inte kunnat för smärtan så länge. 

 

Det här får bli ett summeringsinlägg. 

 

Tänkte återkomma och skriva lite mer om glädje och sorg som varit senaste åren och lite resor som gjorts och sånt. 

 

Tjing!